|
|
|
Vi gick ner till Saigonfloden i morse. Det var rätt folktomt där,
bara spänstiga vietnameser, huvudsakligen äldre, som motionerade
innan dagens hetta kom. Vid floden fanns en plats med vackra bonsaier
i krukor och fina promenadvägar var iordningställda.
I
hotellets reception fanns en liten resebyrå. Där beställde
vi en resa till Mui Ne och samtidigt hotellrum där. Jag passade också
på att beställa hotellrum I Hoi An eftersom det kommande nyåret
i Vietnam innebär att många hotell blir uppbokade. Detta var
inte så klokt skulle det senare komma att visa sig. Flickan på
resebyrån informerade mig också att om man hade flygbiljetter
med Vietnam Airlines, måste man, senast en dag i förväg,
bekräfta att man verkligen hade tänkt flyga med bolaget. Om
man inte gjorde det, hade man inte någon plats på flyget trots
att man betalt biljetten och hade den i sin hand.
På
eftermiddagen gick vi till ”Vietnamese Massage Institute”
och fick massage av blinda massörer. Det var två mycket olika
former av massage. Jag fick massage av en man. Den var hård och
manlig, hårda slag mot ryggen, benens baksida, armarna och skuldrorna.
A-M fick massage över hela kroppen av en kvinna, fotmassage, hårbotten
faktiskt överallt utom brösten.
På tillbakavägen passerade vi ett Internetcafé och läste
att svenska skidskyttar skördat framgångar i spåren.
Det kändes väldigt långt borta från vår verklighet.
I
Saigon finns 3,3 miljoner motorcyklar. Dessutom fylls staden på
med ytterligare 700 000 som kommer in till staden varje dag från
omgivningen. Till detta kommer bilar, bussar och lastbilar. Bilarna är
alla nya, dyra och stora, av typen stadsjeep. Trafiken är obeskrivlig.
Den måste upplevas.
När
vi kom till hotellet fungerade inte hissen. Åtta trappor i hettan
känns! Vi åt middag i gränden just utanför hotellet.
Maten var bra medan servicen var si så där . Vi packade sedan
inför morgondagen.
|
|