Sök på vår sajt  


Start

Dagbok

Fakta & tips
o Klimat & väder
o Kambodjas historia
o Pass & visum
o Tidsskillnad
o Valuta & banker
o Helgdagar
o Vart kan man resa?
o Kratie
o Siem Reap & Angkor
oo Wat
o Phnom Penh
o Kampot
o Sihanoukville

Gästbok

Bilder

 
Kambodjas historia i korthet
 

 

 

Man känner dåligt till Kambodjas tidiga historia även om det finns bevis för att delar av landet har varit befolkade så tidigt som 4 000 år f.Kr. Man vet också att handelsmän från Kina och Indien utbytte varor med människor som bodde längs kusterna i Kambodja och Vietnam runt tiden för Kristi födelse. Enligt kinesiska krönikörer fanns ett kungadöme som hette Funan mellan 300 och 600 e.Kr. En dynasti grundad av prins Jayavarman, som möjligen härstammade från Funan. Den regerade från bosättningar i de östra delarna av landet mellan 790 och 1000-talet. Kambodja härskade under denna tid över delar av Thailand.

Den dynasti som följde, och som regerade under 1100 och det tidiga 1200-talet, var baserad vid det berömda och stora tempelkomplexet Angkor Wat. Under kung Suryavarman utvidgade kambodjanerna sitt inflytande ännu längre, till södra Vietnam och till norra Thailand. Från 1220 och framåt kom Angkor-väldet under ett gemensamt militärt tryck från kineserna i norr och de nyss bildade kungarikena i norra Thailand.

Vid slutet av 1400-talet övergavs Angkor och blev till ruiner. Det har sedan varit obebott ända sedan dess, förutom en kort period i början av tidigt 1500-tal. Från den tiden och fram till det franska protektoratet var Kambodja helt i händerna på sina mäktiga grannar; Thailand och Vietnam.
Den franska närvaron i Kambodja berodde på Frankrikes koloniala engagemang i Vietnam och främst för att de ville hindra britterna och thailändarna att komma i besittning av Mekongfloden.

Den kambodjanska kungen, Norodom, som hade en osäker ställning i landet, behövde inte mycket övertalning för att tillåta att Frankrike skulle få kontroll över militär och säkerhetspolis. I utbyte fick kungafamiljen franskt beskydd. Ett kortvarigt försök att återinrätta kambodjanskt självbestämmande under 1880-talet slogs ner av fransmännen som då införlivade Kambodja i det som blev Franska Indokina. Landet blev ett eget land inom det franska samväldet år 1949, och blev en självständig stat år 1953.

År 1955 abdikerade kung Norodom Sihanouk till förmån för sin far, Norodom Suramarit. Detta gjorde han för att kunna ge sig in i politiken. Under namnet Prins Sihanouk, grundade han en massrörelse, det popular partiet Sang Kum som var vid makten mellan åren 1955 och 1966. Prins Sihanouk blev statsöverhuvud 1960 efter sin fader som avled då. Följdverkningar av Vietnamkriget, och då speciellt de massiva, hemliga, bombningar som utfördes av amerikanerna mot vietnamesiska gerillabaser i Kambodja, gjorde att Prins Sihanouks makt underminerades.

I mars 1970, två år efter det att bombningarna börjat, störtades Prins Sihanouk I en högerledd kupp. under ledning av general Lon Nol. Man proklamerade en Khmerrepublik som leddes av general Lon Nol. De Röda Khmererna, en kommunistisk gerilla som var allierad med sin Vietnamesiska motsvarighet, ökade sitt militära motstånd mot regimen och år 1975 tog de kontroll över landet.

Den verklige makthavaren bakom de Röda Khmerena var den nye premiärministern Pol Pot
som hade utformat en unik ideologi baserad på delar av maoistiskt tänkande och medeltida mysticism som i sin tur grundades på historien från Angkorväldet. Denna ideologi innebar att man införde år noll under 1975 och att Kambodja förändrades till en kommuniststat med inriktning på primitivt jordbruksarbete.
Bruket av pengar avskaffades, intellektuella avrättades, tempel och kyrkor förstördes och miljontals stadsbor drevs ut på landsbygden för "omprogrammering" och primitivt jordbruksarbete. Resultatet blev ett system med en fruktansvärd brutalitet, som var ansvarig för ett av 1900-talets värsta folkmord - det beräknas att en tredjedel av befolkningen dog under de fyra år då de Röda Khmererna styrde.

I slutet av 1978 invaderade den vietnamesiska armén Kambodja och störtade khmererna efter upprepade kambodjanska angrepp på Vietnamesiskt territorium och på grund av regimens övergrepp på befolkningen. En ny konstitution utropades 1981. År 1982 blev Phnom Penh, som varit en spökstad under de röda khmererna, åter befolkad av 600 000 invånare som återvände från landsbygden. Den vietnamesiskkontrollerade regeringen mötte fortsatt väpnat motstånd från en osannolik koalition av anhängare till prins Sihanouk, från  KPNLF (Khmer Peoples National Liberation Front) och de Röda Khmererna, av vilka den senare fick stöd av Kina och var de mäktigaste. Koalitionen som helhet fick stöd av väst och uppfattades som den lagliga regeringen i Kambodja av FN.

Kambodja befann sig i ett tillstånd av armod och halvt kaos under hela 1980-talet, tills en FN-ledd insats började stabilisera landet. År 1991 nåddes en politisk uppgörelse, som omfattade alla partier utom de Röda Khmererna som nu minskat starkt i antal. Enligt villkoren i 1991 års uppgörelse, bidrog FN med en 16 000 man stark fredsbevarande styrka och ett omfattande administrativt stöd (under namnet FN:s interimsregering i Kambodja, UNTAC). Operationen ansågs allmänt som en framgång och tillräcklig politisk stabilitet skapades för att kunna genomföra allmänna val 1993. Det blev en knapp seger för FUNCINPEC, det parti som leddes av prins Sihanouk, som hade återvänt till landet från sin exil för att ta över ordförandeskapet. FUNCINPEC bildade en nationell samlingsregering tillsammans med sina främsta motståndare, det Kambodjanska Folkpartiet (CPP), en politisk arvtagare till den regering som tog över efter det vietnamesiska ingripandet 1978, ledd av Hun Sen.

De båda parterna hade svårt att samsas om politik, landets utveckling, bistånd, affärsavtal och hur man skulle hantera de Röda Khmererna. Hun Sen och CPP uteslöt då FUNCINPEC från regeringsmakten. Detta förargade det internationella samfundet - internationellt bistånd stoppades och Kambodjas ansökan om medlemskap ASEAN sköts upp på obestämd tid. År 1998 fick CPP en knapp majoritet i parlamentsvalet, men medvetenheten om de internationella reaktionerna gjorde att man valde att bilda en koalitionsregering med FUNCINPEC. ASEAN reagerade som väntat och Kambodja är nu en fullvärdig medlem i organisationen. Ännu viktigare var att Kambodja äntligen fått en regering som åtnjuter obestritt internationellt erkännande.

De båda parterna enades också om en internationell tribunal liknande den som används för f.d. Jugoslavien, där Röda Khmerernas ledare kommer att dömas för folkmord. Det politiska valet 2003 blev en framgång för vänstern inom KPK (Kambodjas folkparti). En effekt blev att premiärminister Hun Sen stärkte sin position. Att KPK är kvar i regeringsställning efter valet 2003 tyder på att Kambodja fortfarande, i viss utsträckning, domineras av en auktoritär regim som gömmer sig bakom en skenbar demokrati.

Som ett ytterligare symptom på den turbulens som råder kan nämnas kung Norodom Sihanouks avgång i slutet av 2004. Han abdikerade grund av hög ålder och svaga hälsa, men också, hävdade han, på grund av oro för mer våld i ett land som fortfarande är traumatiserad av Pol Pots brutala välde under 1970-talet. En sistaminuten-lagstiftning måste då tas till eftersom konstitutionen inte tillät abdikation och till slut utsåg de nio medlemmarna i Tronrådet hans son, Norodom Sihamoni, till ny kung. Kung Norodom Sihamoni har lovat att vara politiskt neutral och öppen för idéer från alla kambodjaner. Endast tiden kan utvisa om successionen markerar en ny, mer optimistisk, era för Kambodja.

 
                 
UPP
© Familjen Jonsson Storkamp
kontakt[snabel-a]resbort[punkt]com