Sök på vår sajt  


Start

Fakta & tips

Dagbok
Siem Reap
Battambang
Pursat
Phnom Penh
Kratie
Phnom Penh
Kampot
Sihanoukville

Gästbok

Bilder

 
  Sihanoukville  

 

      16 maj 2009, lördag  
 

  På morgonen äter jag frukost på en restaurang i närheten av hotellet. Sedan går jag till närmaste öppna Internetcafé och läser tidigare kommentarer till bloggen. Där har en vänlig själ skrivit vilken medicin man kan ta om magbesvär blir långvariga. Mina besvär fortsätter men jag har inte velat berätta om sådana skitsaker.

Första problemet blir att få tag i någon tuc-tucförare eller motorcykeltaxi som förstår ordet ”Pharmacy”. Så fort jag visar mig svärmar de omkring mig men ingen vet vad ordet betyder. Till sist tar jag hjälp av damen i hotellets reception. Hon vet faktiskt och berättar för en motorcykelkille vart vi skall åka.

I det skedet börjar förhandlingarna om priset för resan. Jag lyckas pruta ner utgångsbudet till nästan hälften, vilket är rätt normalt, och vi ger oss iväg.

Sihanoukville har nyss fått trafikljus, som blivit orsak till en markant ökning av olyckor i de reglerade korsningarna. Några vet att rött betyder stopp och grönt kör, men lika många har inte en aning och det har ställt till det. Fler och fler stadsbor känner till hur trafikljusen fungerar medan folk från den omgivande landsbygden inte gör det.

Vi passerar korsningarna utan problem och stannar vid ett apotek utanför stadens marknad. Jag har förberett mig och textat läkemedlets namn med stora bokstäver på ett papper. Flickan bakom disken kastar bara en blick på lappen, så kommer hon med tio tabletter i en karta. En dollar, dvs. åtta kronor kostar kalaset.

När jag ändå är i staden kollar jag två alternativa boenden, Kangaroo Kitchen och Blue Frog. Jag fastnar för den blå grodan för de har wifi och dessutom drivs hotellet av två svenskor.

Jag talar svenska för första gången på en månad och det är en säregen upplevelse. Jag känner mig osäker på om det skall ”bära”, är det verkligen någon som förstår de här underliga lätena? Det fungerar, och det är skönt att kunna prata utan att behöva tänka. Förstå mig nu rätt.


Jag förstår att jag börjar se väldigt sliten ut efter allt resande. I kväll tycker en rad tuc-tucförare att jag behöver massage. En speciell variant som heter ”Lady Massage?”I själva verket har jag tagit det väldigt lugnt på sista tiden och känner mig rätt utvilad.

En man på restaurangen tvärs över gatan tror också att jag är rökare. Jag har varit, men jag slutade 1971 så röklukten har säkert försvunnit. Ändå säger mannen till mig:” Om du önskar röka har jag allt”. Jag vet att ett paket inhemska cigaretter kostar cirka tre kronor. Men har jag slutat så har jag, även om det är billigt.

Men det vore dumt att inte ta varningstecknen på allvar så jag lägger mig extra tidigt.

 
<< FÖREGÅENDE DAG | UPP | NÄSTA DAG >>
© Familjen Jonsson Storkamp
kontakt[snabel-a]resbort[punkt]com