Sök på vår sajt  


Start

Fakta & tips

Dagbok
Siem Reap
Battambang
Pursat
Phnom Penh
Kratie
Phnom Penh
Kampot
Sihanoukville

Gästbok

Bilder

 
  Kampot - Sihanoukville  

 

      15 maj 2009, fredag  
 

 
Planen är att jag klockan elva skall åka med en minibuss till staden Sihanoukville. Sihanoukville är en relativt stor stad med drygt 155 000 invånare. År 1950 byggdes den i orörd djungel för att skapa landets första och enda djuphavshamn. Staden är omgiven av fyra vita sandstränder och den har utvecklats till Kambodjas solkust. Den beskrivs som en tillbakalutad stad som gavs namn efter den dåvarande kungen Sihanouk.

Klocka elva kommer en gammal, högerstyrd personbil, en Toyota. Jag tror att den skall ta mig till minibussen, men så är det inte. Att åka med en delad taxi till Sihanoukville kostar 5 $. Att som jag, åka med minibuss kostar 7,5$, alltså hälften till men då har man bättre plats och luftkonditionering. Vi är bara tre som skall åka så ägaren har beslutat att vi i stället för bussen skall åka med den här bilen.

Jag sätter mig i framsätet eftersom jag är först. Sedan hämtar han upp två män till som utgör passagerarna. Dessutom hämtar han en chaufför och sätter sig själv i baksätet tillsammans med de fullväxta karlarna. En av männen i baksätet försöker pruta på priset, utan resultat.

Det finns, hör och häpna, ett fungerande bilbälte på passagerarplatsen fram. Jag ar på mig bältet. Ägaren säger att bilen har luftkonditionering men att den fungerar så dåligt att det är bättre att i stället öppna sidorutorna vilket vi gör. Alla rutorna öppnas helt.

Chauffören sneglar på mitt bilbälte och berättar för mig att han har jobbat son chaufför i sju år, och att han är en mycket säker förare. Jag låtsas inte förstå.

Han kör bilen bra, bromsar för kor och vattenbufflar i tid och tutar inte överdrivet ofta. En liten egenhet har han dock, han använder bilens blinkers i kurvorna. När en kurva, enligt hans förmenande, blev tillräckligt snäv så blinkar han åt det hållet kurvan går. Han är dessutom ensam på vägen med denna vana efter vad jag sett.

Jag ber om att bli lämnad på ett gästhus som ligger på ett lugnt ställe. Det finns andra områden berättade de två finska pojkarna under båtturen häromkvällen.

På kväller ger jag mig ut i kvällsmörkret för att äta middag någonstans. Jag har med mig berättelserna från två finska ynglingar som sade att festen aldrig tog slut. Alltid var ett nytt party på gång någonstans när det gamla tog slut.

Jag ser bara folk som flanerade, kollar på Internet, tittar i olika affärer och som äter middag på någon av de femtiotal ställen som finns. Jag gör detsamma. Inte ens ett litet ”TjoHoo!” hör jag.

Anledningen kan förstås vara att jag lägger mig vid niotiden, och att de vildaste partajen hålls nere vid beachen och möjligen något senare.

Allt är tyst och fint. Att rumsgrannen har ett barn som gråter tröstlöst på kvällen och spyr under natten kan knappast Sbov Meas Guest House Bungalow and Restaurant lastas för.

 
<< FÖREGÅENDE DAG | UPP | NÄSTA DAG >>
© Familjen Jonsson Storkamp
kontakt[snabel-a]resbort[punkt]com