Sök på vår sajt  


Start

Fakta & tips

Dagbok
Siem Reap
Battambang
Pursat
Phnom Penh
Kratie
Phnom Penh
Kampot
Sihanoukville

Gästbok

Bilder

 
  Kratie  

 

      10 maj 2009, söndag  
 

 

 

 


På morgonen har allt stillat sig och jag åker iväg på en hyrd moped. Ute i Mekongfloden ligger en stor ö. Det som här ser ut som andra stranden av floden är alltså en ö. Man kan bara komma dit med färja eftersom det inte finns någon bro. Jag har sett på en karta att det går en väg runt ön längs stränderna så jag räknar med att följa den.

Jag har för första gången hjälm idag. Du behöver ingen, säger hotellägaren. Polisen vill inte stöta sig med turisterna, så de kommer att släppa förbi dig även om du bara har din hatt.

Det är en poliskontroll på vägen till färjeläget men de stoppar bara bilar idag. Alla mopedister släpps förbi.

Det finns inte skyltat var färjeläget är, men jag gissar på en avtagsväg och det är rätt. Färjan följer inget speciellt tidsschema utan när den angör stranden kör alla ombord och så åker den. Alla vänder sina mopeder eftersom man kör av i samma ände av färjan som man kör på.

Ön är idyllisk och idealisk för den som vill köra moped utan att störas av en massa bilar. Jag möter bara en.

En grusväg slingrar sig fram en bit från stranden. På många ställen skuggas jag av höga träd på ömse sidor av vägen. Jag ser ovanligt många nybyggda hus och hus som håller på att byggas. De står på cementpålar och själva huset byggs av trä, inte vitt som vi är vana utan brunt.

Upp till huset går en brant trappa och under det, i skuggan, finns alltid minst en hängmatta. Det finns massor av småbarn där de litet äldre har hand om sina småsyskon.

Min plan att köra runt grusas. Det finns avtagsvägar här och där men jag håller mig till strandlinjen och hamnar så småningom i ingenmansland där vägen blir till en stig. Jag åker tillbaka och hittar inte utan möda tillbaka till färjestället. Det finns inga skyltar alls.

På färjan till ön åkte en fågel av något slag i en väska. Det skrek hjärtskärande, men ägaren bara log. På tillbakavägen hade två mopeder last av grisar. Den ena innehöll två slaktgrisar och den andra en jättegalt som man hade lagt på rygg för att den skulle bli lättare att handskas med.

Här skulle Marit Paulsen ha en uppgift att fylla.

Språket i Kambodja är Khmer som talas av ungefär nio miljoner människor, och som förstås av många fler i de omgivande ländernas gränstrakter. Skriftspråket härstammar från ett sydindiskt språk, Brahmi. Det är ett komplicerat språk med 33 konsonanter och cirka 24 vokaler och diftonger.

Jag har för egen del koncentrerat mig på att lära mig två uttryck, tack och hej. (Leverpastej känns inte riktigt relevant här) Det kan vara nog så krångligt när minnet inte längre är vad det varit.

Tack gick av någon anledning rätt lätt att komma ihåg. Man säger bara Ah Kohn.

Det är betydligt mera krångligt med hej, men jag har kommit på ett minnesknep, Sussi dö! Men på engelska, Susy die! (sossidai). Men innan jag hunnit tänka ut vem det var som skulle dö har jag oftast ändå hunnit säga Hallo, vilket är litet trist.


 
<< FÖREGÅENDE DAG | UPP | NÄSTA DAG >>
© Familjen Jonsson Storkamp
kontakt[snabel-a]resbort[punkt]com