Sök på vår sajt  


Start

Fakta & tips

Dagbok
Siem Reap
Battambang
Pursat
Phnom Penh
Kratie
Phnom Penh
Kampot
Sihanoukville

Gästbok

Bilder

 
  Phnom Penh – Kratie  

 

      8 maj 2009, fredag  
 

 

 

 
Jag följer ett råd som jag fått om att jag skall äta frukt när magen hamnat i olag. Därför beställer jag fruktsallad på en restaurang nära hotellet.

När jag sitter där kommer en kvinna med en korg med ägg och diverse tillbehör vandrande på gatan. Personalen på restaurangen säger något och hon kommer fram till borden. Där sätter hon sig på huk, och börjar plocka bland sina saker. Var och en får några gröna blad, en äggkopp, en liten skål, en klyfta lime, en kryddblandning och slutligen två ägg.

De pressar limesaften i den lilla skålen och rör i kryddorna. Sedan börjar de äta av äggen. Det ser inte ut som vanligt så jag kan inte låta bli att gå fram och jag ber att få se hur äggen ser ut. Jag har aldrig tidigare sett något liknande, de verkar inte vara kokta och de är inte råa heller utan det finns en mörk massa i dem. Jag får då veta att äggen innehåller ”baby”. De äter dessa okläckta kycklingar ett par gånger i månaden, det smakar inte speciellt bra, men det är bra för håret. Ett tips till dig som har problemhår.

Det finns en sajt, där ryggsäcksfolket har listat de platser som är mest sevärda i varje land. För Kambodja ligger följande fem platser i topp: Kratie, Siem Reap, Phnom Penh, Kampot och Sihanoukville. Platserna är rangordnade med mest sevärd först.

Därför sitter jag i bussen till Kratie klockan åtta på morgonen. Resan är beräknad till fem timmar, men jag kommer att vara framme strax före klockan fyra på eftermiddagen.

Phnom Penh är en stor stad, större än vår huvudstad, med över två miljoner invånare. Trots det har den mycket av småstadskaraktär över sig. I centrum är husen tre, max fyra våningar höga. De enda byggnader som bryter siluetten är tempel och kungens palats. Sedan breder staden ut sig med en- eller tvåvåningshus. Skjul skulle vi kalla många med rostiga plåttak. Mellan dessa slingrar sig leriga vägar.

Gatorna är inte så många och trafiken korkas snabbt igen. Det finns några rondeller med monument i mitten och mycket plats runt om där alla trafikanter kan försöka hitta sin egen väg genom trafiken. Det resulterar oftast i att det blir stopp. Vår busschaufför lyckades utmärkt med detta.

Det som nu är det allra största problemet är att det finns alldeles för få broar. Alla måste samma väg för att korsa Mekongfloden. När det dessutom är gatuarbeten inne i staden och till råga på allt elände en lastbil som sjunkit ner med ett bakhjul i vägarbetet och sitter fast så tar det sin tid att komma ut ur staden. Förutom dessa vägarbeten är vägen från hyfsat till mycket bra.

I början ligger vägen på en vägbank som byggts upp i risfälten. Den är spikrak och absolut fri från höjdskillnader. Så småningom övergår terrängen till små kullar med träd runt om och till slut blir det riktigt kurvigt. Det blir små backar också och dessa märks ut med vägmärken.

Inne i bussen finns idag tre andra baranger. Så fort vi börjar resan så sätts en cd med kambodjansk popmusik på. Den snurrar sedan hela resan, sju timmar. Popmusiken i det här landet är långsam och smäktande. Jag föreställer mig att den handlar om obesvarad kärlek.

Alla pratar, det är ett surr som ligger i bakgrunden hela tiden. Jag förstår inte alls någonting, men det blir till en ljudkuliss som bara avbryta av di di li di, di di li di, di di li di, dii, dvs Nokias ringsignal.

Nolia har 100 % av bussåkarnas mobilmarknad, och huvuddelen av dessa har inte ändrat standardsignalen. När de svarar så talar de flesta högt och tydligt. Jag behöver inte tveka om vem som fått ett samtal i mobilen.

Vid andra mat-, rök- och kisstoppet besöker jag toaletten. Det är en urinoar och jag märker efter en stund till min förvåning att den saknar avloppsrör. Allt rinner rakt igenom, ner på golvet och söker sig sedan till golvbrunnen i hörnet. Jag kunde hellre ha kissat direkt i hörnet.

När chauffören ätit sin gratislunch, rökt sin cigarett och druckit ur sin starköl, fortsätter han, kanske ännu djärvare. Han placerar hela bussen på fel sida av den heldragna linjen i kurvorna och någon gång, som en säkerhetsåtgärd tutar han innan.

Ibland känner jag direkt om jag tycker om en plats eller inte. Kratie, uttalas ungefär ”kratje”, är en plats som jag omedelbart tycker om. Tänk er en plattlagd strandpromenad som går längs Mekongfloden. Trots att det är i slutet av den torra och heta perioden är floden mäktigt bred. Tänk er att solen går ner på andra sidan floden så att solnedgången blir rent spektakulär. Tänk er att det sätts upp små uteserveringar när solnedgången närmar sig där man kan invänta mörkret och där man kan köpa mat, och om man vill vara litet extravagant man kan byta ut vattnet mot en Angkor öl.

Jag köpte en stor flaska vatten inför nattens och morgonens behov och jag behövde inte betala extra mycket bara för att jag är barang. Folk ropar inte hela tiden Sir, Sir men det går ändå bra att ta sig fram på engelska språket.

 
<< FÖREGÅENDE DAG | UPP | NÄSTA DAG >>
© Familjen Jonsson Storkamp
kontakt[snabel-a]resbort[punkt]com