Sök på vår sajt  


Start

Fakta & tips

Dagbok
Siem Reap
Battambang
Pursat
Phnom Penh
Kratie
Phnom Penh
Kampot
Sihanoukville

Gästbok

Bilder

 
  Battambang  

 

      2 maj 2009, lördag  
 

 


På morgonen går jag ner en halvtimma innan den tid jag avtalat med min motorcykelkille eftersom jag inte vill sitta på rummet. Han har redan kommit så jag sätter mig upp bakom honom och så bär det av ut genom staden.

Trots att jag är en van motorcyklist skulle jag inte våga köra i den här staden. Det finns ingen som har någon trafikutbildning, utom möjligen bilförarna men jag tvivlar även där. Kambodja har högertrafik, och de flesta kör på höger sida, eller allra längst ut på vänster sida. När man gör en vänstersväng in på en ny gata åker man först över på den vänstra sidan, rundar gathörnet och fortsätter sedan på vänster sida tills läge infinner för att åka tillbaka till rätt sida.

Vid alla påfarter från gårdar, affärer, bensinstationer så tillämpar man samma körsätt som vi har vid påfart av motorväg. Man kör så snabbt man kan upp till rådande hastighet. Inte något försiktigt stanna och se om det är fritt-tänkande här.

Vägarna vi åker under dagen är inte belagda. Vägarbeten med kinesiska vägarbeten pågår på ett par ställen, annars är det röda gruset det som dominerar. Vi åker smala vägar hit och dit med mängder av korsningar och jag är snart helt desorienterad. Höns och hundar finns överallt, kor nästan överallt. Det regnar någon timma varje dag nu så det har bildats vattensamlingar på många ställen och vägen blir då rena lervällingen. Jag är glad att jag inte behöver åka här om två månader då monsunregnen pågår för fullt.

Jag besöker bland annat Killing Caves of Phnom Sampeau. Vi stannar nere vid foten av ett brant berg som reser bland risfälten. En avgift på 2 $ betalas till turistpolisen och så ställs jag inför ett val. Jag kan välja att gå upp, vilket kanske tar ett par, tre timmar i hettan eller så kan jag betala en annan kille två dollar för att han skall skjutsa mig upp. Valet blir inte så svårt. Han skjutsar mig upp. Det är så brant att det är med nöd och näppe hans mc orkar upp med oss. Nu ställs jag inför ytterligare ett val. Skall han guida mig vill han ha ytterligare en dollar.

Det får han och han tar mig till ett gammalt tempel på toppen. Det används sparsamt numera, men under den tid de röda Khmererna härskad användes det som fängelse. Sedan går vi nerför en brant trappa ner i en grotta där man gjort ett kaklat golv i grottan med en liggande Buddha och strax intill ett glasskåp med benrester och kranier. Det är några av de 10 000 personer som avrättades här . När man tittar upp mot grottans tak ser man långt uppe himlen genom ett runt hål. Där uppe slog man ihjäl sina offer och kastade sedan ner kropparna till den plats där vi befinner oss.

Det är fullkomligt ofattbart med denna grymhet som ändå inte skedde för inte så lång tid sedan. Pol Pot och hans armé tömde Phnom Penh i april 1975 och de röda Khmerernas terror pågick till januari 1979 då Vietnameserna besegrade dem. Och i västvärlden visste vi inte någonting.

Jag besöker också ett annat tempel som är beläget på en bergstopp. Upp till templet Phnom Banan leder en trappa med 358 trappsteg. Trappsteg huggna i sten med en ordentligt tilltagen steghöjd. När jag stod längst nere och tvekade kom två flickor fram och erbjöd sina tjänster. Efter en kort förhandling kom vi överens om att de skulle fläkta mig på vägen upp med solfjädrar som såg ut som litet större pingisracketar. Priset vi kom överens om var 2 000 riel var. Nu kan du ju räkna ut totala kostnaden.

Det var jättetungt att ta sig upp, svetten rann i hettan och flickorna viftade ivrigt den första tiden men ivern avtog med tiden. De skuttade på lätta ben uppför trappan medan jag släpade mig upp. Jag upptäckte att detta tydligen var ett vedertaget sätt för skolbarnen att tjäna litet pengar för det fanns flera barn som erbjöd denna tjänst. Nervägen var mycket lättare så de avbröt viftandet och ville ha betalt efter halva nervägen. De hade upptäckt läskburkar i trappan som de i stället tog hand om. De ger också pengar när man säljer dem. Frågan som jag ställer mig när jag kommer hem till hotellet är förstås om jag är ansvarig för olagligt barnarbete i Asien…

Templet var väl inte så imponerande efter tempelbesöken i Angkor, men man måste beundra dem som byggt det på en sådan oländig plats.

 
<< FÖREGÅENDE DAG | UPP | NÄSTA DAG >>
© Familjen Jonsson Storkamp
kontakt[snabel-a]resbort[punkt]com