Sök på vår sajt  


Start

Fakta & tips

Dagbok
Siem Reap
Battambang
Pursat
Phnom Penh
Kratie
Phnom Penh
Kampot
Sihanoukville

Gästbok

Bilder

 
  Siem Reap  

 

      29 april 2009, onsdag  
 

 
I dag beställer jag på morgonen en resa med båt till Kambodjas näst största stad, Battambang. Jag känner mig färdig med staden Siem Reap, åtminstone för denna gång. Resan börjar klockan sex i morgon bitti och håller på mellan sex och åtta timmar. Det är egentligen sämsta tiden för båtresor nu eftersom vi är i slutet av den torra och heta perioden och vattenståndet är därför som lägst.

Jag tar sedan en promenad till mitt första hotell i staden, lyxvarianten, för jag vill säga hej då till flickan i receptionen. Hon hade en ledig dag när jag flyttade så jag fick inte möjlighet att göra det då. Jag har haft flera mycket givande samtal med henne om livet i Kambodja. Hennes engelska är ovanligt bra. Tyvärr är hon skamligt lågavlönad, cirka 400 kronor i månaden har hon.

Promenaden blir kanske tre kilometer sammanlagt, och trots att gör den på morgonen för att undvika hettan så blir jag genomvåt av svett. Jag passerar ett nytt köpcentrum med luftkonditionering som enligt skylten på dörren öppnar 8.30. Jag går in för att svalka mig och en herre närmar sig mig med en förvånad min. Ja, säger han, kunderna kommer inte förrän tidigast vid tiotiden så affärerna öppnar först då.

Jag har aldrig sett så många bilar av märket Lexus som jag gör här. För de oinvigda kan jag berätta att det är en japansk lyxbil som är relativt ovanlig i Sverige. Folk på gatan säger att det beror på korruptionen. Ingen tjänsteman inom stat eller annan förvaltning har sådan lön att det skulle räcka till en sådan bil, men många av dem har uppenbarligen råd att köpa dem.

Vanligt folk i Kambodja har ännu inte råd att köpa en moped/motorcykel. Det som för gemene man är vanligt i Vietnam och Thailand är fortfarande en dröm för kambodjanerna.

Det finns en bokhandel på Bar Street som inte går av för hackor. Jag frågar en flicka med riktiga bibliotekarieglasögon om de har någon bok på svenska. Här säger hon och visar på tre hyllplan med svenska pocketböcker. Vid närmare beskådande är alla begagnade. Om någon lämnar eller glömmer en bok på något av stadens boenden säljs de hit. Jag passar på att byta in en bok ur Damernas detektivbyrå-serien mor en Kajsa Ingemarsson. Jag får en och en halv dollar för min bok medan Kajsa kostar sex. Det känns ändå bra för Kajsa är tjockare så den kommer att räcka flera dagar.

Jag frågar också flickan, dum som jag är, hur hon kan veta på vilket språk boken är skriven. Jag tänker att det måste vara svårt att skilja på t.ex. svenska och norska. Det är lätt berättar hon och pekar på ISBN-numret där de första två siffrorna, 91, avslöjar att boken är på svenska.

 
<< FÖREGÅENDE DAG | UPP | NÄSTA DAG >>
© Familjen Jonsson Storkamp
kontakt[snabel-a]resbort[punkt]com