Sök på vår sajt  


Start

Fakta & tips

Dagbok
Siem Reap
Battambang
Pursat
Phnom Penh
Kratie
Phnom Penh
Kampot
Sihanoukville

Gästbok

Bilder

 
  Siem Reap  

 

      26 april 2009, söndag  
 

 

 


Under kvällen och natten regnar det. Jag vaknar och tänker att det nog inte blir något tempelbesök, men när väckarklockan ringer har regnet upphört. Halv sex åker Roy och jag iväg i mörkret. Trots att jag åker i t-shirt så känns luften varm.

Molnen från nattens regn finns ännu kvar så vi får inte bevittna någon spektakulär soluppgång. Vi, det är ett hundratal personer utrustade med kameror. Japaner och koreaner har stora stativ, tunga kameraväskor och långa objektiv. Sedan finns det hela skalan ner till en engelsk flicka som fotograferar med sin mobiltelefon.

Det är tredje dagen av tempelskådande och en viss mättnad infinner sig. Trots att Angkor Wat är världens största religiösa monument blir jag inte lika imponerad som av det tempel jag såg först, Bayon. Visst är det storslaget, men jag saknar de vackra detaljerna jag sett i andra, mindre, tempel.Om jag sett Angkor Wat första dagen kan intrycket ha varit annorlunda.

Jag äter frukost vid Angkor Wat och träffar där en par flickor, en från England och en från Polen, som bor på ett billigare Guesthouse som de rekommenderar. Det ligger nästan lika centralt i staden men kostar bara hälften av det jag betalar nu.

Efter Angkor Wat avverkar vi de sista tre templen som ligger någon mil utanför staden. Det är de första templen som inte är varken stora eller särskilt vackert utsmyckade, men de är ändå vackra.

Vid två av templen står föräldralösa barn och delar ut informationsblad om de barnhem som de bor på och där de får gå i skola. De lär sig också engelska. Det ena barnhemmet har 29 barn och det andra 59 barn som tas om hand av två olika politiskt och religiöst oberoende hjälporganisationer.

Det är rörande att träffa barnen och inse att de bara kan klara sig med andra människors hjälp. Skillnaden mellan den verklighet de lever i och det sociala skyddsnät vi har i vårt land är himmelsvid.

Vid tretiden på söndagseftermiddagen hämtar min ”driver” Roy, som egentligen heter Bunsong, mig på hotellet. Målet den här gången är ”Cambodian Cultural Village, som ligger i utkanten i staden. Inrädet är 12 dollar för mig och gratis för Roy. Besöket börjar med en liten museiavdelning där man visar uppstoppade djur, några verktyg utan någon förklaring och verkar rätt löst sammanställd.

Nästa avdelning visar vaxfigurer, från forntida kungar till nutida kambodjanska celebriteter. Jag förstår mycket bättre vad utställningen visar eftersom Roy ansluter och förklarar vilka figurerna är. Skyltarna vid personerna som visas är på khmer och kinesiska.

Så börjar kulturaktiviteterna. Först är det en dansuppvisning som i programbladet kallas för ”Chinese Traditional Dancing” och går av stapeln i ”Chinese Village”. Vi sitter på träbänkar, ungefär som på läktaren till en gammal fotbollsplan och dansarna uppträder på en scen som är placerad på marken.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig, men vi bjuds på en föreställning där vackra flickar och spänstiga pojkar ger en uppvisning som inte har så mycket kinesiskt över sig. Det är en blandning av gruppdans, gymnastikuppvisning med många volter och buskis. Publiken har roligt och skrattar åt skämten. Återigen är det tur att jag har en kambodjan med mig. Mycket som är självklart i deras kultur, och som åskådarna naturligtvis har klart för sig, skulle jag annars ha missat.

Sedan startar ett race. Nästa föreställning, ”Peacock Dancing” skall ske i ”Kola Village”. Den åskådarläktaren är mycket mindre än den tidigare så de som är snabba får sitta. Vi är snabba. När dansen börjar upptäcker jag att det är samma dansare, nu i nya kläder som gör en ny föreställning.

Så fortsätter det hela. Fem gånger flyttar publik och dansare mellan olika scener i kulturbyn. I tre av föreställningarna tar någon i publiken ut och kläs på danskläder för att delta i föreställningen. Publiken har roligt. Den sista rollen som tas ut är en stor tjock man som skall föreställa kung. Jag platsar tyvärr i den kategorin, men eftersom jag visste om villkoren gjorde ja mig så liten som möjligt och en annan barang blev uttagen.

När den sista föreställningen, ”The Splendid Angkor Empire Show”, en timma lång, skall börja meddelas att den är inställd. Ingen knorrar utan alla skyndar ut genom grindarna. Kvällsskuren hänger i luften och innan vi hunnit till hotellet är vi genomblöta.

När jag tittar på bilderna från dansuppvisningarna upptäcker jag ett fel på min kamera. Det verkar som om det bara är flickor som fastnat på bild. Männen lyser med sin frånvaro.

 
 
<< FÖREGÅENDE DAG | UPP | NÄSTA DAG >>
© Familjen Jonsson Storkamp
kontakt[snabel-a]resbort[punkt]com