Sök på vår sajt
         
       
 
   
Hemligheten om Laos har kommit ut

Laos
Bilder
Do & Do Not in Laos
Laos Historia
Högtider & festivaler
Jämförelser mellan Laos och Sverige
Klimat & väder
Religioner i Laos

Språket
Tidsskillnad mellan Laos och Sverige

Vad bör man ha med sig?
Vart kan man resa i Laos?
Luang Prabang
Muang Sing
Old Muang Ngoi
Phongsali
Si Phan Don
Valuta i Laos
Valutaväxlare
Visum & pass


Artiklar om Laos

Ta Time Out i Laos
Hemligheten om Laos

         
   
  Laos är charmerande, men skynda dig att hoppa på nästa flyg idag innan resten av världen hinner före dig.


 
  Nattmarknaden i Luang Prabang   Färgade papperslyktor lyser som eldflugor på nattmarknaden i den lilla staden Luang Prabang i Laos. I stånden finns travar av utsökta broderier,  
 
juvelglittrande silkesscarves, silversmycken från bergsstammarna och små skrin med fina inläggningar.

Alla de vanliga varorna i Asien finns här, marknadens fägring, lukten av kryddor och maten som lagas utomhus.

Men det saknas något. Jag vandrar lugnt mellan stånden och försöker att komma på vad det är. Min kompis och jag pratar lugnt med varandra medan vi ostört cirkulerar mellan stånden. Där var det! Ostört var ordet.

Jag har aldrig varit på en marknad någon annanstans i Asien som varit så fridfull och tro mig, som en hängiven souvenirjägare har jag besökt många. Indien, Kina, Kambodja, jag har varit där och prutat.

Bara den ständigt pågående jakten på den där svårhittade men perfekta sarin, halsduken eller keramiken har fått mig att genomlida prutandet, hettan och det vanliga plockandet bland kläder och oräkneliga saker som finns till försäljning.

I Laos är det inte på det sättet. Åtminstone inte än.

Turismen är ny i det här landet som ligger inklämt mellan Thailand och Vietnam. Efter tjugo års isolering öppnade det regerande partiet, LPR, gränserna mot omvärlden när det tjugonde århundradet grydde.


 
  Det finns fortfarande ett motstånd mot storskalig utveckling av turismen och landets brist på kust vid havet har räddat det från de framvällande horderna av soldyrkare.

Befolkningen i Laos ser ännu inte bara dollartecken när de ser en turist och vi har inte heller drivit dem till vansinne genom att trycka upp en kameralins för mycket i deras ansikte eller genom att ha brutit för många kulturella tabun.

Men jag säger än en gång att du bör släppa allt du har för händer och boka en biljett på ett flygplan hit på en gång. Det här tysta landet är så charmerande att det är svårt att tro att det kan vara Asiens bäst bevarade hemlighet så mycket längre till.

  Om du behöver flera argument så lyssna på det här: Det är tidigt på morgonen i Luang Prabang och gryningsljuset sveper in allt i ett grått täcke. Någonstans hörs en trumma och en rad munkar klädda i dräkter i saffran och orange uppenbarar sig i en lång rad. De böjer sina huvuden som ringblommor i vinden när de tar emot gåvor av klibbigt ris i bananblad från sina väntande givare. Raden med munkar verkar aldrig ta slut eftersom den här lilla staden har trettiotvå tempel och flera än tvåhundra munkar.

  Noviser i Luang Prabang
 
Litet senare tar vi en båt på den lerfärgade Mekongfloden, lika ljust orange-brun som munkarnas dräkter, till grottorna vid Pak Ou. Den nedre grottan är ett gapande hål i klippväggen i vilken det finns hundratals Buddhastatyer och altare med virvlande rök från rökelse. Vi utforskar den övre grottan med en ficklampa och ur mörkret framträder en gigantisk staty av Buddha.

Det är inte bara buddhismen som frodas i Luang Prabang. Restauranger klarar sig bra också. Längs huvudgatan serverar caféer, med fönsterluckor av trä och blommor i krukor, Laotiskt kaffe och bananpannkakor till turisterna, förutom det kryddstarka och goda lokala köket.

Det är lätt att tillbringa en morgon med att titta på folk. Flickor med flätade korgar fyllda med blommor och grönsaker hängande över axeln går till marknaderna och tuk-tukar surrar omkring. Vi kan leka ”räkna hur många som kan åka på en moped”-leken medan vi väntar på det mörka söta kaffet.

  Fyra på en moped   Jag vinner med sju. En mamma och en pappa med tre barn som sitter på mopeden, plus ett barn på styret och ett som hänger på mammans rygg gör att jag tar rekordet.

Jag hyr en cykel för en dollar per timme och tar en tur på bakgatorna. Där ser jag Asiens motsvarighet till vita spjälstaket bakom vilket barn leker på bakgårdar och det hänger färgglad tvätt som torkar i vinden.

Fastspikad på utsidan av ett traditionellt laotiskt hus på styltor finns en skylt som annonserar om långtidsuthyrning. Jag får en stark lust att kliva av cykeln och hyra huset en månad. Det här är just en sådan plats som man kan tänka sig att slappna av på under en längre period.

  Men vi måste flyga till Laos huvudstad, Vientiane, i morgon.
Glänsande i solnedgången dominerar den stora förgyllda stupan vid Pha That Luang huvudstadens horisont. Det är ett imponerande byggnadsverk och blir det i än större grad eftersom Vientiane inte har några andra höga byggnader som förminskar den. Vi promenerar på gångstigarna och njuter av solnedgångens bronsfärgade strålar.

Mindre glittrande men ändå litet mera fängslande är Wat Si Saket.

Less glittery, but somehow more captivating, is Wat Si Saket. Klosterväggarna är fyllda med nischer som rymmer mer än tvåtusen Buddhafigurer och runt om på området finns ytterligare trehundra. Det är inte så konstigt att konststuderande i Laos tycker om att sitta här och skissa.

Dagen efter tar en vän som har varit munk i åtta år oss till det kloster som han studerade vid. Alla laotiska män måste tillbringa en tid i klostret, för några är det ett åtagande för hela livet, för andra är det minst fjorton dagar i klostret. För våra vänner var det ett viktigt steg i hans liv och han återvänder regelbundet.

Wat Sok pa Luang är känt under namnet djungelklostret där vi vandrar genom skuggiga gröna tunnlar av grönska medan nunnor i vita dräkter sjunger i kvällningen. Deras röster ljuder så starkt mellan träden så jag blir förvånad över att det bara är tjugo stycken.

Inom tempelområdet ger nunnorna traditionell massage och en ångbastu. Den står på styltor som ett trähus och aromatisk ånga stiger upp från rör under byggnaden.

Under veckoslut kan du delta i lektioner i vipassanameditation som leds av nunnorna och klostrets vänlige abbot Ajahn Sali, en man med stillsam auktoritet och ett värmande leende.

Vi känner oss så präktiga efter den tid vi tillbringat med nunnorna att vi tar en tuk-tuk tillbaka till staden för att råda bot på detta genom att upptäcka barerna och caféerna.

  Servering vid Mekongflodens strand   Inneställena i Vientiane ligger längs Mekongflodens strand med Thailand på andra sidan floden, Här sitter du under träden på plaststolar och dricker det lokala ölet Beerlao i solnedgången medan solen går ner och himlen färgas röd och moskiterna börjar stickas.

Vientianes franska kolonialhistoria innebär hyggligt kaffe, och utmärkta bakverk medan backpackingkulturen innebär pizza på en ny trendig restaurang. Min kompis vill gärna prova en. Jag hoppas att jag inte kommer att bli sjuk av den, säger han.
  Med tanke på den normalt hälsosamma maten med klibbigt ris och grönsaker känns det som om vi våldtar en oskuld.

Jag ser när han hugger in på en pizza som dryper av ost och det är tydligt hur världen utifrån definitivt håller på att komma till Laos.
I år pizza, nästa år ”the golden arches”, så kom hit före Mc Donalds
.

Källa: http://www.stuff.co.nz/
 
UPP
© Familjen Jonsson Storkamp
Contact us: k o n t a k t @ r e s b o r t . c o m