Sök på vår sajt
         
       
 
   
LUANG PRABANG

Dagbok
Arvidsjaur - Chiang Rai

Chiang Rai - Huay Xai
Huay Xai - Na Lae
Na Lae - Luang Nam Tha
Luang Nam Tha
Luang Nam Tha - Udom Xai
Udom Xai - Nong Khiaw
Nong Kniaw - Luang Prabang
Luang Prabang
Luang Prabang
Luang Prabang - Vang Vieng
Vang Vieng - Vientiane
Vientiane - Nong Khai

Karta

Laos
Bilder
Do & Do Not in Laos
Laos Historia
Högtider & festivaler
Jämförelser mellan Laos och Sverige
Klimat & väder
Religioner i Laos

Språket
Tidsskillnad mellan Laos och Sverige

Vad bör man ha med sig?
Vart kan man resa i Laos?
Luang Prabang
Muang Sing
Old Muang Ngoi
Phongsali
Si Phan Don
Valuta i Laos
Valutaväxlare
Visum & pass


Artiklar om Laos

Ta Time Out i Laos
Hemligheten om Laos

         
   
 

Torsdag 24 november

När jag öppnade
dörren mot gatan i gästhuset så kom jag rakt in i tiggarrundan. Det var mängder av noviser som kom vandrande i rad.

 
 

Noviser på morgonen

Wat Sensoukharam

Tegelhög

Noviser

Sala Pha Bang

Kungliga Palatsmuseet

Detalj från palatset

Kungliga Lotusdammen

Blomsterförsäljerska

Phu Si

Granathylsor

Detalj ur väggmålning

Noviser på väg från dagens lektioner

 

Hela Luang Prabang är fullt av tempel och staden präglas av alla munkar och noviser som finns överallt. Under min morgonrunda kom en ung novis fram till mig och ville tala engelska. Det hände flera gånger under resan. Noviserna studerar engelska och vill gärna öva sig att tala och förstå språket. Han, tillsammans med en kamrat, visade mig deras tempel och när jag bad att få ta ett foto av dem så frågade han om han inte kunde få kortet. När jag bad honom att skriva sin e-postadress i min lilla anteckningsbok så stack han in handen under munkkåpan och tog fram sitt visitkort, på engelska, med e-postadress!!!

Det ligger en doft av målarfärg, tegel och betong över den lilla staden. Eftersom den finns på UNESCO:s världsarvslista så får det fattiga landet ekonomiska stöd för att kunna bevara, och även restaurera de många kulturminnena. Man ser bilar från flera olika hjälporganisationer på gatorna.

Jag besökte kungapalatset där den Laotiske kungen bodde fram till revolutionen. Palatset byggdes för konung Sisavang Vattana från 1904 till 1909 och regenterna bodde där tills Pathet Lao tog kontroll over landet år 1975. Den siste konungen, Sisavang Vattana och hans familj fördes bort till en avlägsen del av landet och hördes aldrig av igen. Rykten berättar att de fördes till ett fångläger där de alla dog, fastän detta aldrig har bekräftats av myndigheterna.

Tyvärr var det, som på de flesta museerna förbjudet att fotografera inne i palatset som nu fungerar som ett museum med några rum som finns bevarade som de såg ut när kungafamiljen lämnade palatset, medan det i andra finns utställningar.

På eftermiddagen besökte jag, trots middagshettan, Phu Si, ett 100 m högt berg med flera tempel. Längst upp, synlig över hela staden ligger stupan That Chomsi. Det finns ytterligare ett par tempel längre ner på berget. En brant trappa med höga fotsteg ledde upp till Phu Si och fortsatte ner på andra sidan till de andra templen.

När jag kommit ner på baksidan av berget passerade jag ett avlopp från staden som rann ut i floden Nam Khan. Reningen var inte den bästa. Men alla försöker att hålla rent. Man sopar och dammar, har alltid rena och välstrukna kläder. Papperskorgar finns på många platser och soporna hämtas med lastbil. Dock finns det plastpåsar på många ställen, och särskilt i floden. Staden var i alla fall klart renast av de som jag besökte i Laos, och Thailand med för den delen.

Efter en sen siesta och att jag lämnat kläder på tvätt bestämde jag mig för att stanna en dag till i Luang Prabang. Jag åt igen på den indiska restaurangen, men denna gång var jag nästan ensam i motsats till gårdagen då det var proppfullt där.

 
   
                 
UPP| FÖREGÅENDE DAG | NÄSTA DAG |
© Familjen Jonsson Storkamp
Contact us: k o n t a k t @ r e s b o r t . c o m