Sök på vår sajt
         
       
 
   
UDOM XAI – NONG KHIAW

Dagbok
Arvidsjaur - Chiang Rai

Chiang Rai - Huay Xai
Huay Xai - Na Lae
Na Lae - Luang Nam Tha
Luang Nam Tha
Luang Nam Tha - Udom Xai
Udom Xai - Nong Khiaw
Nong Kniaw - Luang Prabang
Luang Prabang
Luang Prabang
Luang Prabang - Vang Vieng
Vang Vieng - Vientiane
Vientiane - Nong Khai

Karta

Laos
Bilder
Do & Do Not in Laos
Laos Historia
Högtider & festivaler
Jämförelser mellan Laos och Sverige
Klimat & väder
Religioner i Laos

Språket
Tidsskillnad mellan Laos och Sverige

Vad bör man ha med sig?
Vart kan man resa i Laos?
Luang Prabang
Muang Sing
Old Muang Ngoi
Phongsali
Si Phan Don
Valuta i Laos
Valutaväxlare
Visum & pass


Artiklar om Laos

Ta Time Out i Laos
Hemligheten om Laos

         
   
  Tisdag 22 november

Jag vaknade kvart i sex efter närmare tio timmars sömn av en skrällande högtalare i en mast mitt i staden. Det var på samma sätt i Luang Nam Tha. Myndigheterna sände ut information blandat med musik.
 
 

Udom Xai

Bensinstation

Buss med last på taket

Vår songthaew

Mespassagerare

Kvinnor som bär på ryggen

Nam ou:s dalgång

Vattenbassäng

Toalett

Manypoon Guesthouse

Floden

Pojkar


 

Temperaturen inne var bara 17 grader men solen sken och jag tog en morgonpromenad. Frukosten blev te och baguetter. Eftersom landet varit en fransk koloni finns det baguetter på nästan alla ställen där man kan äta.

Udom Xai
var en stad där nästan varje affär eller servering hade två flaggor; den laotiska och så kommunistpartiets röda flagga med hammaren och skäran.

Vis av erfarenheten
var jag på busstationen en timma före avgångstid för att försäkra mig om en plats. Vi skulle åka med en songthaew och den här gången så var det aldrig så många passagerare att det blev trångt. När det var dags för avgång höll föraren upp ett finger. Jag frågade någon vad det betydde och fick veta att han skulle äta och att det skulle ta tio minuter. Efter tjugo kom han och vi åkte iväg.

Jag hade klätt mig i shorts eftersom solen sken och dessutom trodde jag att vi skulle åka buss. Vägen gick högre och högre i branta serpentinkurvor och det blev allt kallare. Jag frös.
I byarna stod husen alldeles intill vägen och alla befinner sig på den. Hundar, kattor, grisar med kultingar, höns, tuppar, kycklingar, vattenbufflar, ankor och så alla människorna, från spädbarn till åldringar.

Det fanns skyltar för hastighetsbegränsning men ingen som jag hade åkt med respekterade dem. Inte den här chauffören heller. Han gjorde som alla andra, tutade på allt och körde så fort det gick. Jag såg för första gången i Laos små ponnyliknande hästar som bar packning.

När vi efter fyra timmars resa kom ner mot Nong Khiaw blev det varmare. Det är en förtjusande liten stad som ligger vid floden Nam Ou i en gryta mellan höga berg. Jag tog in på Manypoon Guesthouse, ett enkelt boende med delad toalett och tvättrum på nedervåningen och små rum med moskitnät på övervåningen. Det var genuint och trevligt, helt byggt av trä. Ingen fönsterruta, men moskitnät.
Jag gick förbi en skola där man spelade volleyboll på flera planer och även sepak takraw.

Jag beställde efter en stunds tvekan en båttur till Luang Prabang i stället för  att även nästa dag åka songthaew. Jag tvekade eftersom jag tyckte att det var dyrt, men det skulle kosta under hundralappen så jag slog till.

Vid dagens slut går alla människorna längs floden ner och tvättar av sig efter dagens slit. Man vattnar sina grönsaksodlingar, som ligger i strandkanten. Förmodligen är det bördigt där och det är kort väg att bära vattnet. Eldarna tänds och man börjar känna lukten av mat när mörkret faller. Jag åt en god Tikka Masala med nam-bröd på en indisk restaurang. Tidig kväll igen.

 
 
                 
UPP| FÖREGÅENDE DAG | NÄSTA DAG |
© Familjen Jonsson Storkamp
Contact us: k o n t a k t @ r e s b o r t . c o m