Sök på vår sajt
         
       
 
   
Religioner i Laos

Laos
Bilder
Do & Do Not in Laos
Laos Historia
Högtider & festivaler
Jämförelser mellan Laos och Sverige
Klimat & väder
Religioner i Laos

Språket
Tidsskillnad mellan Laos och Sverige

Vad bör man ha med sig?
Vart kan man resa i Laos?
Luang Prabang
Muang Sing
Old Muang Ngoi
Phongsali
Si Phan Don
Valuta i Laos
Valutaväxlare
Visum & pass


Artiklar om Laos

Ta Time Out i Laos
Hemligheten om Laos

         
   
 

Buddhismens historia i Laos

Laos, som helt saknar kust mot havet, ligger inklämt mellan Thailand i väster och Vietnam i öster och gränsar mot Burma i nordväst och Kambodja i söder. Som man kan ana när man tittar på kartan över Sydostasien är Laos resultatet av tidiga kontakter mellan Khmererna från Kambodja och de från thaifolket som slutligen bildade Thailand. När stammar av thaifolken, under senare delen av tusentalet, vandrade in på den asiatiska halvön följde de först Mekongfloden tills de drabbade samman med den bakre försvarslinjen hos Khmerstammar som hade följt samma väg före dem.

Några bosatte sig då i de övre delarna av Mekong medan andra vek av mot den relativt obebodda delen runt floden Chao Phraya som idag flyter genom Thailands hjärta och som når havet nära Bangkok. Thaiättlingarna som bosatte sig i den övre delen av Mekong blev förfäder till dagens laotier. Omringat av mera kraftfulla kulturer har Laos blivit kvar som det i alla avseenden fattigaste landet i Sydostasien utom när det gäller den berömda laotiska känslan för humor och glädje.

Laos historia börjar i själva verket på trettonhundratalet med en ekivok händelse, nämligen med att en av kungens fruar förfördes av hans egen son Phi Fa som dessutom var den som skulle ärva tronen. För denna indiskretion blev Phi Fa landsförvisad. Han reste då med sin son, Fa Ngum, söderut och bosatte sig vid det Khmeriska kungliga hovet i Angkor. Där studerade Fa Ngum under en theravada-munk som var den Khmeriske kungens favorit, och gifte sig eventuellt med en av kungens döttrar. Runt år 1350 försåg kungen av Angkor Fa Ngum med en armé så att han kunde återta kontrollen över sin faders förlorade arvrike.


 
  Vid den här tiden var Angkor en stat på nedåtgående och det politiska maktcentrat i Thailand hade flyttat söderut från Sukkothai till Autthaya. Förhållandet att Angkors makt minskat och maktförskjutningen i Thailand medförde att fältet lämnades öppet för Fa Ngum att skapa ett oberoende konungarike, med band till Angkor, i de övre regionerna av Mekongfloden. Fa Ngums kröning i Luang Prabang år 1353 markerade startpunkten av den historiska laotiska staten. Landet blev också den nordligaste utposten för den khmeriska samhällsmodellen eftersom Fa Ngums kungarike utformades efter förebild från Angkor, även om laotierna rasmässigt var mera släkt med thailändarna. Dessutom inbjöd Fa Ngum sin buddhistiske lärare från det Khmeriska hovet att bli hans rådgivare och högsta religiöse ledare.   Fa Ngum
         
Fa Ngum
 

Under hans inflytande blev konungariket Laos theravadabuddhistiskt och har så förblivit till denna dag. Denna buddhistiske mästare tog från Angkor med sig en Buddhastaty som kallades Pra Bang. Den här statyn gav huvudstaden dess namn blev en symbol som bringade lycka till och skydd för konungariket.

Redan från början verkade det som om Laos knappast hade styrka att fortsätta att vara ett självständigt land mitt emellan sina kraftfullare grannar. De kunde göra det enbart genom en serie allianser, eftergifter och underkastelser mot thailändarna, burmeserna och till slut vietnameserna. Det blev till slut ett val att domineras av de närbesläktade Indienpåverkade kulturerna i Burma och Thailand eller av vietnameserna som var speciellt hatade efter plundringen av den laotiska huvudstaden 1479.
Ofria allianser med Burma och Thailand var inte bra för Laos, men de hade den effekten att Theravadabuddhismen förstärktes och blev landets främsta symbol för kontinuerlighet och identitet när den politiska lyckan skiftade.

  ©Trisanna.com   
På grund av den relativt svaga centralstyrningen av Laos, blev Theravadabuddhismen det primära kitt som höll det stora antalet etniska grupper samman liksom de svårtillgängliga samhällena som ligger utspridda på den bergiga landsbygden. Enligt den laotiska modellen för kungamakten satt kungen på sin tron, inte så mycket på grund av sin gudomliga rätt, utan på grund av hans uppenbart goda karma i tidigare liv.
 
©Trisanna.com
       
 

Han förväntades fortsätta denna goda karma genom att stödja Sangha (församlingen) och befrämja Buddhismen genom kungliga byggnadsprojekt. Kung Visun som regerade 1501 -1520, koms ihåg på detta vis genom att han ligger bakom byggandet av ett luxuöst och storslaget Luang Prabang, Laos första huvudstad. Visum genomförde ett ambitiöst buddhistiskt byggnadsprogram som hade påbörjats av hans två äldre bröder för att reparera skadorna som hade förorsakats av vietnameserna ett århundrade tidigare. Eftersom de byggdes av trä har bara några av dessa tidiga arkitektoniska verk överlevt men i Luang Prabang finns några av de finaste Buddhistiska byggnaderna och ruinerna i Sydostasien.

Visuns sonson Setthathirat, regerade 1548 – 1571. Strax efter trontillträdet tvingades han, eftersom burmeserna trängde på, att bilda en allians med thailändarna 1560. Detta resulterade i ett fördrag där Laos tvingades byta huvudstad från Luang Prabang till Vien Chan, dagens Vientianne, en plats som låg närmare den thailändska huvudstaden Ayutthaya och som var mera lämplig för handel med och styrning från thailändarna. Setthathirat gjorde för Vien Chan vad kung Visun hade gjort för Luang Prabang nämligen utformade ett storskaligt buddhistiskt byggnadsprogram. Lämningar från Sutthathrias arbeten finns fortfarande kvar. Det mest betydande är That Luang ett tempelberg byggt i Khmer-stil. Sutthathria byggde också ett andra stort tempel för att härbärgera en dyrbar Buddha i jade som är känd som Phra Keo. Denna Buddha var Laos näst viktigaste staty och skyddade landet mot olyckor till dess att den togs till Bangkok av en thailändsk invationsstyrka år 1778. Den har blivit kvar där sedan dess i Wat Phra Keo och är Thailands heligaste Buddhabild. Samma staty är också den främsta symbolen för Laos ogillande av Thailand.

 
1778 erövrade Thailand den södra delen av Vien Chan och tog kontroll över den norra delen av konungariket. Man förde bort Buddhabilderna från både från Phra Bang- och Phra Keo till Thailand. 1782 tillsatte thailändarna den Vietnamesiska kungaätten som en marionettregering i Vien Chan och lämnade tillbaka Buddhastatyn till Phra Bang. Trots den fortsatta Thailändska dominansen av hela Laos fortsatte uppdelningen i ett nordligt och ett sydligt kungadöme till år 1893 när Frankrike blockerade Bangkok och tvingade Thailand att till Frankrike ge tillbaka de övre delarna av landet som
  ©Trisanna.com 
   
©Trisanna.com
 

låg längs Mekongfloden. Det franska protektoratet som på det här viset bildades hade inget att göra med var det laotiska folket var bosatta eftersom många av dem fortfarande bodde kvar på thailändskt territorium. Thailändarna var, på sin sida, missnöjda efter att ha blivit berövade den mest värdefulla delen av sina laotiska erövringar. Än en gång var alla missnöjda på européerna sätt att sätta nya gränser när Laos till slut blev självständigt.

I korta drag var Laos under andra världskrigen skenbart oberoende under japanernas kontroll. Efter kriget ledde fransmännens återtagande av kontrollen över södra Sydostasien till att en kommunistisk frihetsrörelse bildades under Ho Chi Minh. Fransmännens nederlag i Sydostasien 1954 ledde till en koalitionsregering där både laotiska rojalister och kommunister var representerade. Denna koalition sprack och Laos drabbades, liksom Vietnam, av ett fullskaligt inbördeskrig mellan kommunistiska och pro-västerländska fraktioner. De senare stöddes i första hand av USA. Sedan de amerikanska styrkorna besegrats år 1975 I Vietnam tog kommunisterna snabbt over makten I Laos vid ungefär samma tid som Pol Pots röda Khmerer tog makten I Kambodja. Övergången till kommunism i Laos blev dock inte samma mardröm som den blev för kambodjanerna.

  ©Trisanna.com    Under denna mycket vänligare övergång till kommunism i Laos finns det få bevis på tydligt förtryck av buddhismen. Till och med under själva revolutionen var Pathet Laos propagandataktik att tala om likheterna mellan buddhismen och kommunismen och att försöka få med munkarna för sin revolution. Medan många munkar motarbetade kommunisterna är det också klart att många aktivt tog ställning för dem. När kommunisterna kom till makten förbjöd de seden att ge allmosor till munkarna men meddelade att munkarna skulle få en statskontrollerad ranson av ris. Denna ranson skulle kompletteras med mat som munkarna odlade själva eller arbetade för att få. Sedan dess har munkarna varit tvungna att ta en produktiv roll i samhället, i första hand genom sina traditionella roller som lärare eller bota sjuka.Vad de lär ut och hur de botar kontrolleras emellertid av religionsdepartementet under ledning av utbildningsministern.
 
©Trisanna.com
 
 


Religionsdepartementet har utarbetat ett program som skall utplåna kontrarevolutionära och själviska läror från den traditionella Buddhismen i Laos. I detta program har munkarna, förutom att lära ut buddhism, en särskild skyldighet att ha hand om läsinlärning och lära ut den patriotiska, kommunistiska versionen av Laos historia. Munkarna hade av tradition hand om lindra sjukdomar, och före det kommunistiska maktövertagandet skötte de detta i huvudsak genom välsignelser och magiska amuletter. Nu utövar de traditionell örtmedicin och när så är möjligt västerländsk medicin.

Buddhismens kommunistiska reformation, som genomfördes av en grupp respekterade laotiska munkar, har kritiserats kraftfullt från en del thailändska och utlandsboende laotiska buddhister. Å andra sidan har förändringarna prisats av laotiska och thailändska reformister som en återgång till en renare buddhism som inte präglas av en allt mer ökande vidskeplighet. Det råder inget tvivel om att traditionell örtmedicin och västerländsk medicin, ur Theravadadoktrinens synpunkt, är en förbättring gentemot de tidigare praktiserade djävulsutdrivningarna och försäljningen av magiska amuletter. Det är också tydligt att de tidigare försöken att försöka tillfredsställa människornas behov av traditionella ritualer för laotisk andedyrkan och tillbedjande av förfädernas andar inte hade något att göra med den ursprungliga Buddhismen.

  Det är ännu inte klart hur omfattande revisionen av de buddhistiska texterna är eller hur detta kommer att påverka buddhismen i Laos. På ytan verkar det inte finnas så mycket material i theravadatexterna som står i konflikt med den moderata kommunism som regimen företräder. Några av de restriktioner för munkarna som stadgas i Vinya Pitaka har övergetts, den mest märkbara är förbudet att arbeta med jorden, men reglerna i Vinaya efterlevs inte av alla munkar i något Buddhistiskt land i världen.  
©Trisanna.com
     
©Trisanna.com
 

På det hela taget visar de flesta rapporterna från Laos att Buddhismen där lever i harmoni med den kommunistiska regimen. Det finns även stora utvecklingsmöjligheter att åter bygga upp den förtryckta buddhismen i Kambodja med hjälp av nära förbindelser med den fortfarande livaktiga laotiska buddhismen. Laos och Kambodja har diplomatiska förbindelser som sträcker sig tillbaka till 1300-talet, båda länderna är Theravadabuddhister och båda har verkat under kommunistregimer.

Wat
För laotierna på låglandet är deras Wat en av de två centrala byggnader som finns i byns liv. Den andra är skolan. En Wat är en symbol för byns identitet liksom den är en plats för ceremonier och högtider. Innan man hade byggt offentliga skolor fick byns pojkar sin grundläggande utbildning från munkar i byns Wat. Nästan alla byar i denna del av Laos har en egen Wat och en del har två. En Wat har minst en gyggnad där munkar och noviser bor, vihan, och en huvudbyggnad där Buddhastatyerna står, sim som förutom som bönelokal också används för världsliga möten i byn.
Beroende på hur välmående byn är och vilka bidrag från byborna man kan få varierar byggnaderna från enkla trä- och bambubyggnader till stora utsmyckade salar av tegel eller betong som dekorerats med färggranna väggmålningar och tak med tegelpannor som utformats för att efterlikna böjningen hos naga, den mytiska ormen eller vattendraken. En kommitté av äldre, respekterade män sköter om ekonomin och skötseln av byns Wat.

Händelser i ett människoliv
Buddhistiska ceremonier har i allmänhet inte något att göra med viktiga händelser i en människas liv med ett undantag, döden. Begravningar kan vara rätt omfattande och påkostade om familjen har råd med detta, men de kan också vara enkla ute i obygden. Kroppen ligger i en kista i hemmet under några dagar, och under tiden ber munkar och en ständig ström av besökare visar familjen sitt deltagande och delar mat och dryck med dem. Efter denna tid tas kroppen i kistan till ett krematorium och bränns. Återigen sköts detta av munkar. Askan av den avlidne begravs sedan i ett litet skrin inne på tempelområdet.

Ursprungliga trosuppfattningar i Laos

Andevärlden
Tron på phi, andar, präglar förhållandet mellan naturen och samhället hos många laotier och ger en förklaring till sjukdomar och farsoter. Tron på phi är blandad med buddhismen, särskilt på bynivå, och en del munkar respekteras för sin förmåga att driva ut onda andar från sjuka människor eller att kunna hålla dem borta från ett hus. Många tempel har ett litet andehus som byggts i ett hörn av tempelområdet och som är byggt till anden Khoun Wat, templets skyddsande.

Många laotier tror att khwan (kwahn) från människor som dör genom olycksfall, våld eller vid födseln istället blir phi phetu, illasinnade andar som vill orsaka skada. De som har en ursprunglig tro fruktar också vilda andar i skogarna. Andra andar som förknippas med specifika platser som hushållet, floden eller träddungar är varken naturliga, vänliga eller onda. Man kan emellertid med tillfälliga offer försäkra sig om deras välvilja och hjälp vid mänskliga angelägenheter.

Tidigare var det vanligt att utföra liknande ritualer innan man började med jordbrukssäsongen för att försäkra sig om stöd och välgång från risets ande. Dessa ceremonier började motarbetades vid slutet av sextiotalet av myndigheterna. Denna sed hade tydligen dött ut vid mitten av åttiotalet, åtminstone i områdena runt Vientiane.

Ceremonier som rör andarna innehåller vanligtvis ett offer av en kyckling och risbrännvin. När andarna har tagit den andliga delen av offret kan deltagarna ta hand om de jordiska resterna. Hushållets ledare, eller den person som önskar andens hjälp, utför vanligtvis ritualen. I många byar kan en person, oftast en äldre man som tros ha speciell kunskap om andarna, bli tillfrågad för att kunna välja en lyckosam dag för bröllop eller andra viktiga händelser, eller för offer inom hushållet. Varje by på låglandet tror att de skyddas av byns skyddsande, phi ban, vilket kräver ett årligt offer för att försäkra sig om andens fortsatta välvilja. Byns andespecialist leder denna viktiga ritual, vilket tidigare ofta involverade offrandet av en vattenbuffel och som än idag är ett tillfälle då man stänger byn för dem som inte är bybor under en dag. Liang phi ban, att mata byanden, spelar också en stor social roll genom att vidmakthålla bybornas band och gemensamma intressen.

  Schaman  
Schamaner

Enligt Hmongfolkets tro bor andarna i himlen och schamanen kan på sin magiska häst klättra uppför en stege till himmelriket och ta kontakt med andarna där. Ibland kan sjukdom bero på att någons själ klättrar uppför stegen och schamanen måste klättra efter, söka reda på den och ta med den ner till kroppen för att kunna bota personen.Under ritualen sitter schamanen framför altaret gränsle över en träbänk som blir hennes eller hans häst. En svart duk över huvudet utestänger ljuset från världen utanför och när schamanen mässar och hamnar i trans börjar hon eller han skaka och ställer sig ibland upp på bänken eller härmar kroppsrörelserna man gör för att klättra upp till himlen. Genom mässandet får schamanen kontakt och förhandlar med de himmelska andarna om tillfrisknande eller om information om familjens framtida välgång.
 
Schaman ©Peter Whittlesey
 
   

Schamanerna bland Hmongfolket tros bli utvalda av andarna, vanligtvis genom en allvarlig eller långvarig sjukdom. Sjukdomen diagnosticeras av en annan schaman som en initierande sjukdom och konfrontation med döden, som orsakats av andarna. Både män och kvinnor kan bli kallade på det här sättet av andarna att bli schamaner. Sedan man återhämtat sig från sin sjukdom börjar den nyligen kallade schamanen en studieperiod under ledning av en mästare som varar två eller tre år. Under denna tid lär sig hon eller han hymnerna, olika tillvägagångssätt och procedurer vid de schamaniska riterna liksom namnen och egenskaperna hos de andar som kan bringa lycka eller lidande till folket. Eftersom denna tradition förs vidare muntligt finns det ingen enhetlig teknik eller ritual, snarare tvärtom, det varierar inom ett allmänt regelverk beroende på utförandet hos varje mästare och lärjunge.

Religionsfrihet
Konstitutionen innehåller garantier för religionsfrihet. I verkligheten fortsätter myndigheterna att begränsa religionsfriheten särskilt för en del kristna församlingar, Förbindelser med andra av samma tro och religiösa sammanslutningar utomlands fordrar tillstånd från myndigheterna. Fastän myndigheterna tillåter organisationer med religiösa sammanslutningar att arbeta i landet förbjuder de utlänningar att försöka påverka medborgarna att ändra sin religiösa och politiska tro eller sitt sätt att leva till deras eget. Myndigheterna förbjuder också importen av utländsk religiös litteratur och religiösa föremål.

Efterlevnaden av dessa regler varierar mellan provinserna. Katolska kyrkan kan t.ex. inte verka i de höglänta delarna och i större delen av norr medan de öppet kan ha kyrkor och kapell i centrala och södra Laos. Flera protestantiska riktningar driver mer än hundra kyrkor runt landet. Det fortsätter att komma trovärdiga rapporter att lokala myndigheter anhållit präster som anklagas för att ha kritiserat andra religioner och präster som trakasserats, arresterats och fängslats.

Att sådana rapporter fortfarande förekommer understryker fortsatt misstänksamhet från myndigheterna mot delar av de kristna samfunden i Laos. Det föreligger också obekräftade rykten att kristna laotier ibland utestängts från offentliga arbeten och att några laotier ute i landet inte tilläts att övergå till Bahaì-tron.

Som jämförelse uppmuntrar myndigheterna öppet buddhismen och stöder buddhistiska organisationer. Höga statstjänstemän deltar regelbundet i religiösa sammanhang och höga buddhistpräster sätts in på viktiga platser både i samhället och i kommunistpartiet. Man tillåter buddhistiska festivaler utan hinder.

Två moskeer och ett Baha'i-center har nyss öppnat I Vientiane.

   
Källor: "Buddhism: A History" av Noble Ross Reat.
http://wrc.lingnet.org/laos.htm
UPP
© Familjen Jonsson Storkamp
Contact us: k o n t a k t @ r e s b o r t . c o m