Sök på vår sajt
         
       
 
   
Laos historia

Laos
Bilder
Do & Do Not in Laos
Laos Historia
Högtider & festivaler
Jämförelser mellan Laos och Sverige
Klimat & väder
Religioner i Laos

Språket
Tidsskillnad mellan Laos och Sverige

Vad bör man ha med sig?
Vart kan man resa i Laos?
Luang Prabang
Muang Sing
Old Muang Ngoi
Phongsali
Si Phan Don
Valuta i Laos
Valutaväxlare
Visum & pass


Artiklar om Laos

Ta Time Out i Laos
Hemligheten om Laos

         
   
 
Under en stor del av sin historia har Laos varit förtryckt av sina grannar, vid olika tillfällen av kambodjanerna, burmeserna, vietnameserna och siameserna (thailändarna). Resultatet har blivit att Laos har fått stora problem att skaffa sig en nationell identitet.
De tidigaste invånarna i Laos kom flyttande från södra Kina. Från tusentalet och framåt lydde delar av landet under Khmererna och senare under siamesiskt inflytande från Sukothaidynastin. När Sukothairiket föll år 1345 skapades för första gången konungariket Laos under Fa Ngum, en laotisk prins som uppfostrats vid hovet i Ankor Wat. När Khmerriket föll enade han folket i ett nytt rike som han
blygsamt kallade Lan Xang, Landet med en million elefanter. Lan Xang täckte hela nuvarande Laos plus största delen av Issan (nordöstra Thailand). Fa Ngum utropade sig till kung 1353. Fa Ngum kunde dock inte tämja de oroliga bergstrakterna i de nordliga regionerna som förblev opåverkade av hans styre.

Vid Fa Ngums giftermål med en kambodjansk prinsessa gav det kungliga Kmerhovet den laotiske kungen en helig Buddha av guld som kallades Pra Bang. Fa Ngum gjorde buddhismen till statsreligion och Pra Bang blev det laotiska konungarikets beskyddare. De ledande personerna svor kungen sin trohet inför statyn. Staden Luang Prabang fick sitt namn av Pra Bang, och blev lao-kulturens vagga och centrum i landet under de följande tvåhundra åren.

Lan Xangs kungar
Fa Ngums son, Samsenthai, som regerade 1373-1416, befäste den kungliga administrationen och utvecklade Luang Prabang till ett handels- och religiöst centrum. Hans död följdes av oro under en rask följd av initiativlösa kungar. Luang Prabang hamnade under ökat invasionshot först från vietnameserna och senare från burmeserna.
1563 utsåg kung Settathirat Vientianne till huvudstad i Lan Xan och byggde Wat Pra Keo som skulle hysa Smaragdbuddhan, en gåva från kungen i Ceylon, som en ny symbol för kungamakten. Settathirat räknas som en av de stora laotiska kungarna eftersom han skyddade landet från utländskt herravälde. När han försvann under en militärexpedition försvagades konungariket snabbt och invaderades av Burma. Nu följde åter en rad svaga kungar efter Settathirat.
Kung Souligna Vongsa som regerade 1633-1694 skapade åter stabilitet och fred i landet och denna period betecknas som Lan Xangs gyllene år.

 
 

Siamesik lydstat
När Souligna Vongsa avled 1694 utan att ha en arvinge blev det strid om ledarskapet i Lan Xang och nationen delades upp i tre kungariken. Området runt Vientiane övertogs av Soulgnas brorson, stödd av Annamiter från norra Vietnam, ett av Soulignas barnbarn kontrollerade området runt Luang Prabang medan en tredje prins kontrollerade det södra kungariket med thailändskt stöd. Kina, Burma och Vietnam hade starkt inflytande över dessa riken och Kinesiska röverband terroriserade norra delen av landet.
Lan Xangs makt avtog gradvis. Thailändarna utökade sina influenser över större delen av Laos tills Laos blev rn Thailändsk lydstat. På 1820-talet gjorde Vientianes kung, Anou, uppror mot den siamesiska inblandningen och anföll thailändarna. Deras svar blev att omringa Vientiane år 1827 då de jämnade stora delar av staden med marken.

Lotusätarnas land
I slutet av 1800-talet avträdde kungen av Siam stora delar av landet, det som nu är Laos och Kambodja, till fransmännen. Detta gjorde man för att hålla Siam fritt från utländskt herravälde. En serie fördrag överförde mer laotiska mark till fransmännen mellan åren 1893 och 1907. Det som tidigare varit Laos enades åter fastän de kungariken som grundats under senare delen av 16oo-talet fanns fortfarande kvar och prinsarna kunde öka sin makt genom att samarbeta med fransmännen. Det nya protektoratet gavs namnet Laos efter den franska pluralformen av folket ”les laos”.
Laos var ett lågprioriterat franskt protektorat känt som lotusätarnas land där en loj livsstil härskade. Det var alltför bergigt för att odlas upp, det fanns inte några gruvor att räkna med, och Mekongfloden passade inte för kommersiell sjöfart. Fransmännen byggde mycket få vägar. Huvudvägen gick från Luang Prabang, genom Vientiane till Savannakhet och vidare till den kambodjanska gränsen.
Fransmännen byggde inte några skolor för högre utbildning, några halvhjärtade försök att odla gummi och kaffe gjordes men huvudexporten under fransmännens tid utgjordes av opium.
Bara några hundra fransmän bodde i Laos. De antog en omoralisk livsstil där de bodde tillsammans med laotiska kvinnor och arbetet skötas av vietnamesiska tjänstemän. Kungen tilläta att vara kvar i Luang Prabang, handeln överläts till kineser och vietnameser som bodde i landet, och laotierna fortsatte att odla jorden som de gjort i hundratals år.
Under kolonialtiden utvecklades administrationen, hälsovården och undervisningen knappast alls. Den enda synbara skillnaden för vanligt folk var närvaron av osympatiska skatteuppbördsmän som var en ständig källa till uppror. På slätterna slogs upprorsförsöken snabbt ner, men uppe bland bergen runt Xieng Khuang och på Krukslätten hade fransmännen svårigheter att på ett effektivt sätt kunna använda sin tunga beväpning. Ibland ledde skattelättnader till att det blev fred.


   Prins Phetsarat
Prins Phetsarat
 
Lao Issra
Den femtioåriga franska sejouren I Laos avbröts abrupt i mars 1945 då japanerna tog kontroll over landets administration och internerade den tidigare franska administrationen. Vid japans kapitulation i augusti samma år förklarade Lao Issra-rörelsen (Det fria Laos) landet som självständigt i september och tillsatte en ny regering. Ledaren för Lao Issra var prins Phetsarath, en brorson till kungen. Andra nyckelpersoner i Lao Issra var hans halvbröder prins Souvanna Phouma och prins Souphanouvong.
Kung Sisang Vong stödde fransmännen och frihetsrörelsen krossades varvid prins Phetsarath och prins Souvanna Phouma flydde till Thailand. Kung Sisavang Vong kröntes till kung över hela Laos år 1946. Under tiden upplöstes Lao Issara och en utbrytargrupp som kallades Pathet Lao bildade en ny motståndsrörelse som baserades i norra Laos.


  Pathet Lao
Pathet Lao leddes av prins Souphanouvong och stöddes av Vietmin i Nordvietnam. Prins Souvanna Phouma återvände till Vientiane och gick med i den nya kungliga laotiska administrationen.
Fransmännen erbjöd Laos full suveränitet år 1953 men Pathet Lao betraktade den kungliga regeringen som västdominerad. När fransmännen vid ett sista slag i Dien Bien Phu besegrades år 1954 började de utmattade fransmännen sitt uttåg ur Indokina. Vid denna tidpunkt började USA stödja den kungliga administrationen med vapen.
  Prins Souvanna Phouma
         
Prins Souvanna Phouma
  Prins Souphanouvong   Inbördeskrig
Den USA-stödda kungliga laotiska regeringen härskade över ett delat land från 1951 till 1954. Genevkonferensen i juli 1954 gav Laos full självständighet men löste inte frågan om vem som skulle styra landet. Prins Souvanna Phouma som var neutral verkade från Vientiane, i söder dominerade prins Boun Oum från Champassak, som var högerorienterad och USA-vänlig, området runt Pakse. Uppe i norr ledde prins Souphanouvong vänsterns motståndsrörelse, Pathet Lao, med stöd från Nordvietnam.
  Prins Souphanouvong        
  1959 dog den laotiske kungen och efterträddes av sin son, Sisavang Vatthana. Under de följande åren gjordes ett antal misslyckade försök att skapa en koalitionsregering bestående av rojalister och kommunister. Souvanna Phouma blev premiärminister 1956 och försökte att integrera sin halvbrors Patet Lao-styrkor inder en koaitionsregering. Regeringen störtades 1958. Strider utbröt mellan den kungliga laotiska armen och Pathet Lao under 1960, under 1961 tillsattes en neutral oberoende regering under ledning av prins Souvanna Phouma i Vientiane. Ett andra försök med en koalitionsregering hade stora svårigheter under 1962 på grund av utökningen av kriget i Vietnam. De neutrala styrkorna övergick senare till Pathet Lao för att bekämpa de som stöddes av USA och Thailand.

Det smutsiga kriget
Under nästa årtionde plågades Laos av inbördeskrig, kupper, motkupper och kaos. Landet drogs huvudstupa in i Vietnamkriget. Laos blev spelplats för supermakterna, med CIA-tränade män från Hmongstammen, legosoldater från Thailand som kämpade för rojalisterna och Pathet Lao som fick stöd från kineserna, ryssarna och Vietminh.

Under Vietnamkriget var Laos effektivt uppdelat i fyra intressesfärer. Kineserna i norr, vietnameserna längs Ho Chi Minh-leden i öst, thailändarna i de västra delarna som kontrollerades av den USA-stödda rojalistiska armén och De Röda Khmererna som opererade från de södra delarna. På grund av Ho Chi Minh-leden blev Laos föremål för extremt tunga bombningar från flygräder som utgick från Thailand och även från flygfält inne i Laos. Trots att krig inte förklarats släppte bombplan från USA, i de nordliga provinserna Xieng Khuang, Sam Neua och Phong Saly,mellan åren 1964 och 1973, mera bomber än alla sidor under andra världskriget tillsammans. Man har beräknat att USA: s flygvapen gjorde mer än 600 000 starter under perioden. Detta betyder att i genomsnitt en bomblast släpptes var åttonde minut, dygnet runt, under nio år.

Dessa våldsamma attacker från luften hemlighölls eftersom Geneveavtalet från 1962 förbjöd utländska trupper att operera på laotiskt territorium. Även vietnameserna och kineserna överträdde Laos neutralitet med infanteridivisioner som låg stridsberedda i norr. I början av bombningarna flög amerikanska piloter i civila kläder gamla flygplan med kungliga laotiska nationalitetsbeteckningar. Thailändska och Hong-piloter tränades också för att kunna göra flyguppdrag.

De många kupperna i Laos blev så förvirrande för amerikanerna att de blev osäkra på vilken, Phuouma, Phoui, Souvanna, eller Souvanou som var vid makten vid varje enskilt tillfälle.

En amerikansk journalist, Malcolm Browne, beskrev denna förvirrade tid såhär:
”I Laos städer och de stiglösa djunglerna svärmade det av gerillasoldater, kommunistagenter, trupper från olika specialförband, beväpnade män från bergsstammarna, opiumodlare, internationella legosoldater, och allehanda andra intressenter. Vientiane var dränkt i dollar som flödade in med utlänningarna. De kinesiskägda guldsmedsaffärerna längs Samsentai-gatan gjorde strålande affärer med tjugofyra karats guldarmband, vart och ett vägande 140 gram eller mera. Kunderna bestod av CIA: s Air America, franska militärrådgivare, belgiska legosoldater, spioner, lönnmördare och journalister. Utlänningarna köpte guldarmbanden enligt den teorin att om de skulle bli nerskjutna eller sårade skulle de kunna betala för hjälp från bergsstammarna med guld som var den enda valutan som var allmänt respekterad I Laos”.

 
Pathet Lao segrar

Pathet Lao övertog 1973, när USA började sitt strategiska tillbakadragande från Vietnam, makten och kontrollerade de flesta av landets provinser.
En koalitionsregering bildades 1973, men när Saigon föll 1975 lämnade de flesta rojalister landet och flyttade till Frankrike. Pathet Lao tog då fredligt kontrollen över landet den demokratiska republiken Laos blev till i december 1975.
   Pathet Lao
   
Pathet Lao
  Det kommunistiska partiet Laotiska Revolutionära Folkpartiet blev landets enda parti. En strikt socialistisk, statsstyrd ekonomisk politik infördes som resulterade i att landet gick tillbaka ekonomiskt. Landet stöddes under en lång period av Sovjetunionen och Vietnam.
Under 1979 togs de första stegen mot reformer. Den privata sektorn fick större utrymme och icke-partianslutna experter sattes in på olika poster inom förvaltningen för att effektivisera denna. I mitten av 1980-talet antogs ett mera omfattande ekonomiskt reformprogram. Samtidigt skedde en viss omorientering, även inom Laos kommunistparti, genom att yngre reformvänner släpptes in i partitoppen, men i grunden bestod det kommunistiska systemet.I augusti 1991 antog SPA (Supreme Peoples Assembly) en ny konstitution som slopade alla referenser till socialism men behöll en enparti-stat. Laos stärkte sin band med sina grannar när de välkomnades in i ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) år 1996. General Khamatai Siphandon har varit statschef sedan februari 1998. I mars 2001 ersatte dåvarande finansministern Boungnang Vorachith Sisavat Keobounphan som premiärminister.
 
 
UPP
© Familjen Jonsson Storkamp
Contact us: k o n t a k t @ r e s b o r t . c o m