Sök på vår sajt: PicoSearch
 
   
    DEN ANDRA SORTENS KVINNOR   

Fakta
 Klimat och väder

 Tidsskillnad
 Jämförelse mellan Thailand och Sverige
 Att räkna på thailändska
 Historia
 Att ringa i Thailand 
 Högtider och festivaler
 Andehus 
 Den thailändska elefanten 
 Frisör
 Thailands mörka sida
 Kvinnornas situation
 Den andra sortens kvinnor
 Buddhismen i Thailand 
 Skolan i Thailand
 Den thailändska familjen
 Thailand år 2004
Fakta om Bangkok
 Första intrycket
 Den positiva sidan
 Krung Thep
 Suvarnabhumi, den nya flygplatsen
 Att shoppa i Bangkok
 Var kan man shoppa i Bangkok?
 Marknader i Bangkok
 Att pruta

 

   
 
Transvestiter är ett vanligt inslag i det thailändska samhället. Västerlänningar känner litet till detta fenomen och förstår det ännu mindre.

 
  
 
Praktiskt taget varje stad I Thailand har åtminstone två eller tre män som öppet visar sig som transvestiter – män som klär sig som kvinnor och som lagt sig till med, eller är födda med, kvinnliga karaktärsdrag.

Fenomenet är faktiskt så vanligt att det har blivit en rätt vanlig företeelse med transvestiter som arbetar, inte bara på barer, revyer och teatrar, utan även på restauranger, postkontor, varuhus och resebyråer.

 

 

Transvestiter uppträder regelbundet i thailändska TV-serier och inte bara i roller som blir föremål för åtlöje. I thailändska såpor behandlas de som en naturlig del i vardagslivet. En familj kan t.ex. ha två döttrar och två söner varav en är transvestit. Ett sådant koncept, som i väst skulle behandlas antingen som en fars eller en tragedi, brukar i Thailand tonas ner. Rätt ofta har omständigheten att en av rollfigurerna är transvestit inte alls något att göra med huvudproblematiken i serien.

   

Transvestism är naturligtvis inte enbart en thailändsk företeelse. Det finns en hel del “cross-dressers” i västerländska samhällen och många som öppet visar sig som transvestiter. Det finns klubbar för dem, speciella affärer som säljer kvinnoartiklar i större storlekar och till och med särskilda veckoslutsresor.

I motsats till ovanstående behövs inget av detta i Thailand. En transvestit, på thailändska katoy, behöver inte ”komma ut”. Att klä sig i det motsatta könets kläder är inte något som man behöver ägna sig åt på helger eller på särskilda resor. De flesta thailändska katoyerna gör inte något försök att dölja vem eller vad de är, snarare tvärtom. De visar stolt upp det, genom sina kläder, sitt feminina sätt, eller sitt sätt att tala. De använder kvinnliga personliga pronomen som di-chan för ordet jag och det artiga ordet ka, istället för som vanligt för män krap, i slutet av meningar.

    Kanske det är denna öppenhet, och den relativa toleransen i det thailändska samhället, som medger den höga profil som många katoyer i Thailand håller. Om man ser det hela från en helt subjektiv synvinkel, kan det också bero på den framgång många Thailändska katoyer har när det gäller att uppnå den önskade förvandlingen.

Ofta tenderar thailändska män att vara androgyna, spädlemmade, mjuka, naturligt behagliga på ett sätt som måste framkalla en blandning av avundsjuka och förtvivlan hos deras grövre, tyngre och hårigare västerländska motsvarigheter.

Det verkar troligt att dessa framgångar uppmuntrar katoyerna, som inte på något vis är de blygsammaste, att leva ut och visa sig så öppet. De är ofta väldigt vackra och ibland omöjliga att skilja från den ”äkta varan”, tvärtemot de västerländska motsvarigheterna där få kan misstas för att vara en kvinna.

   


Användningen av order katoy går tillbaka åtminstone sjuhundra år i tiden och vittnar om en omfattande historia, även om den inte finns nedskriven, av transvestitism med tillhörande homosexualitet i Thailand.
Den allmänna förekomsten av transvestism i lantliga områden bevisas av de ofta förekommande, och mycket populära skönhetstävlingarna vid bymarknader och festivaler. Dessa skönhetstävlingar hålls över hela landet, och trots att de är till för att roa och underhålla, tas de på mycket stort allvar.

I det förgångna kan kanske homosexuella med kvinnliga drag ha varit begränsade till kvinnliga roller i folkoperor, fastän denna tradition kanske mera är att likna med den med ”drag Queens” i europeiska pantomimer.

Åtminstone under nittonhundratalet tycks det vara klart att ordet katoy har kommit att kopplas samman med feminina män som bär kvinnokläder och som uppträder i en klar och entydig kvinnoroll.
Ordet kan också felaktigt, och på ett starkt ogillande sätt, ha använts för manliga homosexuella, ”Gay Queens” i Thailändskt språkbruk, som är sexuellt passiva, men som inte alls är transvestiter. Som motsats kallas manliga homosexuella eller bisexuella som har en tydligt aktiv sexuell roll, ”Gay Kings”, aldrig för katoy.

I en mera noggrann indelning mellan aktiva och passive homosexuella går de förra också under namnet phuchai tem tua eller ”kompletta män” – trots sin homosexualitet – medan de senare, de passiva homosexuella, nedsättande kallas phuying praphet sorng, ”den andra sortens kvinnor”. Dessa termer visar tydligt att det thailändska samhället har jämförelsevis lätt att acceptera den aktiva manliga sexualiteten, oberoende av inriktning. Motsatsen gäller för den feminina, passiva homosexuelle – särskilt om han dessutom är transvestit – som ses med ogillande. Uttrycket katoy visar på en brist på sympati, och kombinerat med det rimmade thailändska slanguttrycket katoy-saloey blir det starkt avståndstagande som engelmännens ”fairy”, australiensarnas ”poofter” eller amerikanernas ”faggot”.   
 

I de högre samhällsskikten I Thailand har en handfull, särskilt feminina och socialt skickliga katoyer, blivit helt accepterade och hyllas av hela nationen som sångare, skådespelerskor och till och med som affärskvinnor. Sådana personer hedras för sina framgångar och sitt mod på samma sätt som en del västerländska transsexuella intellektuella som Jan Morris (Walesisk författare som bytte kön från man till kvinna. Ö. anm.). De är människor som ”kommit ut” och som gör succé som den person de är. I Thailand är denna beundran både mera genuin och vidare spridd än i väster där beundrarna verkar vara begränsade till likatänkande och progressiva i de politiskt korrekta kretsarna.

Under detta skikt finns, som ett nittonhundratalsfenomen, en tradition av eleganta shower med katoyer på scener som Calypso i Bangkok och i synnerhet Tiffanys och Alcazar i Pattaya.

 
    Dessa shower påminner mera om Crazy Horse i Paris än om likay, de thailändska operorna,och de transvestiter som arbetar på sådana ställen räknas, åtminstone under några korta år, som de mest glamorösa stjärnorna inom sin profession.

Ännu längre ner på den sociala skalan arbetar många katoyer på barer. De bästa, mest kvinnolika, av dessa dansar på de bästa Go-Gobarerna som Kungs Corner i Patpong. Baren var, åtminstone tidigare, känd bland sina thailändska och andra regelbundna gäster som ett tillhåll för transvestiter. De erbjöd en regelbunden källa av cynisk förströelse när, kväll efter kväll, ovetande turister föll för den feminina charmen hos några av ”flickorna”. Transvestiter som arbetar på sådana bättre etablissemang är ofta transsexuella och betalar för dyra könsbytesoperationer, som förutom de komplicerade primära ingreppen även omfattar bröstförstoring och reducering av adamsäpplet för att på så sätt, i alla fall i egna ögon, bli en fullständig kvinna.

Intressant nog tycks det som om det inte är homosexualiteten själv som föraktas utan den kvinnliga och passiva homosexualiteten. I det thailändska samhället som helhet kan det finnas en större tolerans för bisexualitet än i väst, men den gäller för det privilegierade område som enbart avser den aktive mannen. En katoy däremot anses bara kunna få tillfredsställelse genom att vara den passiva parten. Av denna anledning blir en katoy underordnad och kontrollerad av den aktive mannen.

Denna märkliga omständighet, som till största delen är okänd i väst där aktiva och passiva homosexuella behandlas på samma nedlåtande sätt, visar att det dominerande mönstret för manlig sexualitet i Thailand inte så mycket är mot homosexualitet som mot kvinnor. Det ser man genom att dominerande manlig sexualitet underförstått betraktas som betydelsefullare än kvinnlig sexualitet. Följaktligen lider en katoy mindre av fördömande och skuld för sin homosexualitet än från sin feminina roll.

Med andra ord ses fortfarande både homosexualitet och heterosexualitet i huvudsak som en man som sexuellt dominerar en ”kvinna”, även om det är ”den andra sortens kvinna”.

Vad ”den första sortens kvinna”, den äkta varan, tycker om den här tolkningen är en annan sak, men den bör kunna ligga till grund för några allvarliga tankar.

  
        Artikeln om transvestiter i Thailand är skriven av Andrew Forbes och den fanns på ChiangMai on Line 
UPP
© Familjen Jonsson Storkamp
Contact us: k o n t a k t @ r e s b o r t . c o m

reklam