Sök på vår sajt: PicoSearch
 
   
    Buddhismen i Thailand
         

Fakta
 Klimat och väder

 Tidsskillnad
 Jämförelse mellan Thailand och Sverige
 Att räkna på thailändska
 Historia
 Att ringa i Thailand 
 Högtider och festivaler
 Andehus 
 Den thailändska elefanten 
 Frisör
 Thailands mörka sida
 Kvinnornas situation
 Den andra sortens kvinnor
 Buddhismen i Thailand 
 Skolan i Thailand
 Den thailändska familjen
 Thailand år 2004
Fakta om Bangkok
 Första intrycket
 Den positiva sidan
 Krung Thep
 Suvarnabhumi, den nya flygplatsen
 Att shoppa i Bangkok
 Var kan man shoppa i Bangkok?
 Marknader i Bangkok
 Att pruta

 

 

Buddhismen är nationalreligionen i Thailand. Omkring 95 % av det thailändska folket är buddister.

Buddhismen grundades av en prins som hette Siddhartha Gautama och som bodde i Indien för omkring 2 500 år sedan. Enligt den thailändska tideräkningen, som utgår från Buddhas födelseår, är det år 2547 när vi har år 2004 osv. Buddha visste av egen erfarenhet att lycka inte kommer från ett liv i lyx eller från hårda umbäranden och försakelser. Han lärde folket att följa medelvägen mellan dessa två ytterligheter. Genom att följa den vägen kunde man övervinna girighet, lust, åtrå och begär, samt de olyckor som dessa orsakade och istället slå in på den väg som ledde till ett visare liv där man visar större omsorg om sina medmänniskor.

         


Buddhister tror att varje enskild person har ansvar för sina handlingar och för att förverkliga sin egen sanning. Om de handlar klokt och i god överensstämmelse med Buddhas lära kan de leva ett lyckligare och mera fullständigt liv. Buddhister tror inte på en allsmäktig Gud som skapade världen. Buddha tillbeds inte heller som en gud utan som en mänsklig varelse som blev upplyst. Buddhisterna försöker att följa hans goda exempel.

Det finns fem regler, som alla bör följa. De är utformade som löften, som helst bör uttalas högt varje dag. Därför är de korta:

1. Jag lovar att inte döda.

2. Jag lovar att inte stjäla.

3. Jag lovar att inte missbruka sexualiteten.

4. Jag lovar att inte ljuga.

5. Jag lovar att avhålla mig från alkohol, eftersom den orsakar skada och gör mig omdömeslös.

 

Buddhister dyrkar ofta i sina egna hem vid ett altare med en Buddhabild i centrum. Många besöker också templen vid viktiga religiösa helger eller på födelsedagar för att offra och bevittna ceremonierna.

     
   

Besök ett thailändskt tempel

Människorna besöker inte så ofta templen, i varje fall inte varje vecka. Det är oftast de gamla som besöker templet på wan phra, de heliga dagarna. Dessa bestäms av månens faser och infaller inte på samma veckodagar.

De flesta besöker i alla fall templen vid speciella tillfällen som sin födelsedag, en släktings dödsdag eller under viktiga religiösa helger.

Buddhister besöker templen för att "make merit”. De har en tro på att man genom att göra goda handlingar kan få ett bättre liv nästa gång man återföds. De offrar också, lyssnar på ceremonierna och deltar i ljusprocessioner runt huvudbyggnaden inom templet.

Folk ”make merit” genom att ge munkarna mat, kläder eller andra enkla saker som tvålar, tandkräm, medicin, tepåsar osv.

I varje tempel finns en plats där man kan köpa offergåvor till altaret framför Buddhabilden. Gåvorna består av ljus, lotusblommor och rökelsestickor. När man offrar sjunger man en religiös hymn eller ber en bön.

I ljusprocessionerna under viktiga religiösa högtidsdagar går folk runt templet tre gånger medurs och håller oftast en lotusblomma, tre rökelsestickor och ett tänt ljus. 

     

Hur man uppför sig i ett tempel

Om du någonsin besöker Thailand kommer du att behöva känna till några klara regler om hur man skall uppföra sig i ett tempel. Om du är vuxen måste du vara prydligt klädd. Du bör inte bära shorts eller korta kjolar om du är en kvinna. Alltid när du går in i ett hus skall du först ta av dig skorna utanför. Det finns inte bänkar som i kristna kyrkor så du sätter dig på golvet. För att visa respekt måste du sitta med benen under dig och se till att fötterna inte pekar mot någon. I thailändsk kultur är det viktigt att ditt huvud är lägre än Buddhabilden eller någon munk som finns närvarande.

Dagliga rutiner i ett tempel

Två timmar innan solen stiger upp över horisonten i öster slår templets klocka fyra. Inne i kuti, munkarnas bostad, öppnar munkarna ögonen och stiger upp från sina tunna madrasser som du tillbringat natten på under ett enkelt bomullslakan.

   

Buddha sade att fyra timmars sömn kunde vara nog för en munk, men numera sover munkarna åtminstone sex timmar, så när klockan väcker dem stiger de omedelbart upp.

Klockan väcker också hundarna och kattorna som har lämnats till templet av människor som inte längre vill eller har råd att behålla dem som husdjur och som känner till att munkarna kommer att ge dem mat och ta hand om dem. Det finns knappast ett tempel i Thailand som inte har sina bofasta hundar och kattor.

Munkarna sköter sin personliga hygien och tar på sig sina munkdräkter. De knäböjer framför Buddhabilderna i sin kuti och visar sin djupa respekt. Sedan, efter de hushållsgöromål som måste göras i och runt deras bostäder, genomför munkarna sin morgonmeditation då en del sitter i sin kuti eller just utanför den i halv lotusställning medan andra utövar meditationen under det de går omkring.

 
   

När det första morgonljuset kan skönjas lämnar munken klosterområdet för att börja sin pindapata, sin runda för att hämta mat. Han går tyst med ögonen mot marken, barfota längs gator och gränder i närheten. Han bär sin skål, ofta upphängd i en slinga över ena skuldran och stannar bara när han blir respektfullt och tyst tilltalad av någon buddhist som väntar vid vägkanten för att fylla hans skål med mat.

Det är en betydelsefull del av den buddhistiska tron att men förtjänar ”merit” genom att ge mat eller andra nödvändiga saker. Givarna ger färdiglagad mat av bästa kvalitet till munkarna som väldoftande ris eller klibbigt ris, grillad kyckling, fläsk, fisk, curryrätter, soppor liksom mjölkkartonger, juice, hårdkokta ägg, kakor, frukt och godsaker. Några givare ger mat, ibland tillsammans med blommor, varje morgon medan andra ger vid speciella tillfällen som födelsedagar eller minnesdagar över nära anhöriga eller älskade.

Vid halvåttatiden har munkarna oftast avslutat sina rundor. De återvänder till klostret oftast med fulla skålar. Maten delas alltid med dek wat, pojkarna som lever i klostret och som hjälper munkarna med hushållet, med att ta hand om tempelområdet och springa ärenden. Maten delas också med de hundar och kattor som finns i templet liksom med vem som helst som råkar vara närvarande när man äter.

Efter frukost återupptar munkarna sin meditation eller så genomför de sitt morgonmässande, eller om man är en novis så deltar man i undervisningen i Buddhism, eller tillbringar tiden med att läsa eller till och med tar en tupplur. Vid elvatiden äter munkarna sin andra måltid som avslutas före klockan tolv enigt bestämmelserna. Detta är deras sista måltid för dagen men de tillåts att dricka vilket är viktigt för att de skall må bra i det heta klimatet. En del munkar äter bara ett mål om dagen.

På eftermiddagen kan vänner och släktingar komma på besök men de förlänger inte sitt besök längre än nödvändigt så att de inkräktar på tiden för enskild meditation, eller närvaro vid undervisning. Om munkarna inte deltar i undervisning kan de läsa Buddhas lära, Dhamma, på egen hand eller lära sig utantill någon av de många hymner som är så viktiga i klosterlivet.

Klocka fem på eftermiddagen ringer tempelklockorna igen för att samla munkarna i vihara, templet, till kvällsandakt för de yngre munkarna ofta följd av informell undervisning. Sedan återvänder alla munkarna till sina kuti för en stunds meditation innan de lägger sig.

En del saker skiljer mellan olika tempel. En de abbotar tillåter sina munkar att titta på TV och lyssna på musik från sina radioapparater eller kassettbandspelare och t.o.m. att röka. Andra är mera strikta och förbjuder sådana aktiviteter. Några kräver regelbundna tider för meditation medan andra kräver närvaro vid undervisning och vid två dagliga andakter.

      
   

Tempelpojkar i Thailand

Livet som dek wat eller tempelpojke för en pojke på landet är mycket intressant. Tidigt på morgonen, före gryningen, måste han förbereda tiggarskålarna och slingorna som man bär maten i. Sedan, när munkarna är klara att gå sin runda för att samla in mat i byn, skall han bära mat åt munkarna. Varje dag följer han munkarna som går två till tre kilometer bort från templet. Många gånger måste han springa för att undvika folkilskna hundar som han stöter på.

Ofta delas matinsamlingen upp i många rundor, särskilt vid ett tempel där det finns många noviser och munkar. På speciella rundor är bara en pojke nog för att hjälpa munkarna medan det på andra rundor fordras två eller flera pojkar. Det här beror på hur mycket mat som givarna offrar.

 
      Oftast föredrar de flesta buddhisterna att ”make merit” på buddhistiska helgdagar (wan phra), andra helgdagar eller på egna födelsedagar. Vid dessa tillfällen offras emellertid mat och andra viktiga förnödenheter i stora mängder till munkar och noviser.

Vid återkomsten till templet börjar tempelpojkarna omedelbart att förbereda maten till munkarna och sig själva. Sedan munkarna avslutat sin måltid behåller tempelpojkarna lite mat till deras andra mål som måste ätas före mitten av dagen. Sedan äter pojkarna av resterna eftersom det anses vara en synd för lekmän att äta före munkar och noviser. Efter middagen är inte mat tillåten förutom vatten, läskedrycker, mjölk osv.

En tempelpojke gör arbete som liknar det en hemmafru gör, men han får inte betalt av munkarna. Tvärtom, hans plikt görs i utbyte mot ”merit”, gratis mat och bostad.

 
    Livet för en tempelpojke är inte lätt som synes, särskilt i ett tempel i en by där byborna oftast är fattiga bönder. Munkarna och noviserna får en mycket begränsad mängd mat. Därför är det ofta vanligt att lite mat blir kvar till tempelpojkarna.

Man kan fråga sig varför många pojkar (flickor tillåts inte) blir tempelpojkar. Svaret är att deras föräldrar oftast är fattiga bönder som tycker att det är bättre att skicka sina söner till munkarna i templet där de kan få gratis mat och husrum och genom sitt arbete för munkarna och noviserna också kan få ”merits” tillbaka. I en del fall finns det också pojkar från välbärgade familjer, men deras familjer vill oftast att de skall vara i ett tempel som har en skola inom området. Samtidigt som de bor med munkarna kommer de att uppfostras till välartade pojkar eftersom munkarna vanligen ger dem moralisk vägledning och lär dem att vara disciplinerade och att bli goda buddhister.  

         
        Källor: “Monastic Life” av Gerald Roscoe, publicerad av Asia Books. “Essays on Thailand” av Thanapol Chadchaidee 
UPP
© Familjen Jonsson Storkamp
Contact us: k o n t a k t @ r e s b o r t . c o m

reklam