Sök på vår sajt: PicoSearch
 
   
   
   ANDEHUS

Fakta
 Klimat och väder

 Tidsskillnad
 Jämförelse mellan Thailand och Sverige
 Att räkna på thailändska
 Historia
 Att ringa i Thailand 
 Högtider och festivaler
 Andehus 
 Den thailändska elefanten 
 Frisör
 Thailands mörka sida
 Kvinnornas situation
 Den andra sortens kvinnor
 Buddhismen i Thailand 
 Skolan i Thailand
 Den thailändska familjen
 Thailand år 2004
Fakta om Bangkok
 Första intrycket
 Den positiva sidan
 Krung Thep
 Suvarnabhumi, den nya flygplatsen
 Att shoppa i Bangkok
 Var kan man shoppa i Bangkok?
 Marknader i Bangkok
 Att pruta

 

 

       
  Jag har hittat en artikel om andehus man ofta ser inne på tomterna i Thailand . Artikeln som är skriven av Ron Emmons fanns på ChiangMai on Line 
 
 
En mycket annorlunda företeelse, och en av de saker som vi västerlänningar lägger märke till är byggnader i dockskåpsstorlek, oftast prydda med blomstergirlander, och som står på pelare i trädgårdar till boningshus eller utanför offentliga byggnader. Utseendet varierar från enkla thai-hus till noggrant utarbetade tempelbyggnader, som visar ägarens status. De är andehus – en ofta rätt lite förstådd del av den thailändska kulturen.  
      Thailändarna tror att det fysiska ägandet av mark inte är nog för att garantera en lycklig och trygg tillvaro. För att försäkra sig om en sådan behövs hjälp av mark-anden som går under namnet Phra Phum. Phra betyder “den ärevördige” och är ett ord som också används om munkar. Phum kommer från ordet ”Bhumi” som på sanskrit betyder jord eller värld.

Seden att uppföra och visa sin vördnad för andehus går tillbaka mer än tusen år i tiden, och utseendet på de heliga husen har under tiden utvecklats från en enkel plattform till dagens miniatyrer av berömda tempel som Marmortemplet i Bangkok, Wat Benchamabophit, och sommarpalatset i Bang Pa-In. Numera finns det mera än etthundra olika stilar och de mest genomarbetade, som finns på hotell och stora företag, kan kosta tusentals dollar. 
 
   Andehus utanför en restaurang i Hua Hin. ©Guy Jonsson, 2001  
 


För att tillfredsställa anden offrar man regelbundet, oftast dagligen, mat, blommor och rökelse vid helgedomen, och särskilda tillfällen i ägarens liv, som bröllop eller inför en arbetsintervju fordras någonting som mera liknar en fest.

Anden representeras oftast av en liten staty som föreställer en ung man som håller I ett svärd för att försvara sig mot onda andar och en påse med pengar för att bringa välgång till hushållet. På ett typiskt omtänksamt thailändskt sätt följs han av ett äldre par som fungerar som betjäning, dansare för att förnöja honom och är ibland ett följe av djur som elefanter och hästar.

Att inviga ett andehus är en komplicerad process. Först måste en brahminsk präst konsulteras för att ta reda på den bästa platsen att ställa huset på och den gynnsammaste tiden att genomföra invigningsproceduren.

För att undvika att den mänskliga världen och andevärlden blandas får andehuset inte resas i skuggan av byggnaden. Om det är en hög byggnad utan tomtmark måste det placeras på taket, ofta i det motsägelsefulla sällskapet av en parabolantenn. Tiden för ceremonin är vanligtvis före klockan elva för att anden, liksom munkarna, skall hinna äta klart innan klockan slår tolv. Siffran nio, det lyckosammaste talet för thailändare, finns ofta med i klockslaget när det beräknas, på en minut när.

   
   Höjden på pelaren som huset står på bestäms av hur lång ägaren är, på så sätt att den lilla byggnaden placeras i dennes ögonhöjd. Mynt och ädla stenar placeras ofta under pelaren för att locka anden. Efter långa mässande sånger och besvärjelser som vädjar till Phra Phum att flytta in i bostaden placerar ägaren den lilla figuren och hans följe i den välplacerade helgedomen. För att göra inbjudan oemotståndlig serveras en festmåltid som består av ett grishuvud, frukt, blommor, sötsaker, betelnötter, riswhisky och cigaretter eller cigarrer. Bai sri, dekorationer som görs av bananblad, blommor och kokta ägg, samt girlander av jasmin är vanliga offergåvor.

Som grishuvudet, whiskyn och braminprästerna antyder kommer inte andehusen från Buddismen som 95 % av befolkningen tillber. Deras existens daterar sig till tider långt innan Buddismen blev den mäktig åskådning som påverkade landets utveckling. Den härrör från tider då dyrkan av förfädernas andar var det vanligaste religiösa uttrycket.
 
Andehus untaför ett sjukhus i Patong
©Guy Jonsson, 1999
  Ändå är det helt i linje med Buddismens toleranta syn att dessa andehus fortsätter att finnas. Det finns oftast ett andehus inom nästan varje tempelområde. Det här lilla exemplet på anpassningsförmåga visar på den framgångsrika väg som Thailand tagit genom århundradena när förändringens vindar dragit fram .   
   
Staty vid en väg högt uppe i bergen utanför Mae Hong Son.
©Guy Jonsson, 2003
 

Man finner inte bara andehus i privata trädgårdar. Resande ser dem ofta vid vägkanten och då ofta under ett fikonträd, eller på toppen av berg, särskilt i norra delarna av Thailand. På sådana platser, som på toppen av ett berg mellan Chiang Mai och Lampang, kan flera hundra hus vara samlade. Många förare stannar för att be vid dessa helgedomar, medan andra höjer händerna till en thailändsk hälsning, en wai, förmodligen i förhoppningen att andarna skall hålla sina fordon på rätt kurs, eller tutar med sina signalhorn för att önska andarna lycka.

Vissa andehus anses ha speciell kraft att uppfylla önskningar och är därför alltid omringade med offergåvor. Vid examenstider samlas studenterna vid universitetens andehus för att be om Phra Phums hjälp med att få bra betyg.
Det mest berömda andehuset i Thailand är Erawan Shrine i hjärtat av Bangkok där den stilla brisen för med sig doften av rökelse och där atmosfären står i stark kontrast till den bullrande kommersialismen runt om.

 
 

Huset restes 1956 efter fler dödsolyckor bland byggnadsarbetare vid ett intilliggande hotellbygge, och olyckorna upphörde omedelbart. Numera är det ständigt omgivet av bedjande som vill göra karriär i arbetet, som vill vinna hjärtat hos sin älskande eller som t.o.m. vill få reda på det vinnande lotterinumret. De som var lyckosamma återvänder sedan för att offra en gång till som tack för andens hjälp.

Man tror att man för länge sedan satte upp ett gemensamt andehus vid gränsen till byn för att markera skiljelinjen mellan den mänskliga världen och andevärlden. När utvecklingen gick mot stadsbildningar hade vanan att visa sin vördnad genom andehus blivit så fast förankrad i folks medvetande att man började sätta upp dem på sin egen mark.

  En besläktad form av skyddsandar är de pelare som finns i städerna, lak muang, på thailändska, som kan hittas i alla thailändska städer. Dessa pelare tros innehålla stadens skyddsande, och liksom andehusen är de överhopade av offergåvor. Bangkoks pelare står mitt emot det nordöstra hörnet av Smaragdbuddans Tempel, Wat Phra Keo, och delar paviljong med den Thonburys stadspelare som är mindre. Platsen är alltid full av troende som släpper ut fåglar ur burar, tänder ljus, sätter fast guldblad på Buddhabilder och sveper ljusa tygstycken runt avbildningar av den äkta pelaren     
Bangkoks City Pillar 
 
Medan andar har ett evigt liv är husen, liksom oss dödliga, föremål för tidens tand och ibland blir det tvunget att förstöra ett hus som inte längre går att rädda. Det är inte frågan om någon enkel procedur som att kasta ut det på gatan till sophämtarna. Innan man kan ta bort det måste man hålla en kort ceremoni när man ber anden att lämna huset, och man kan sedan göra sig av med det i en flod eller under ett fikonträd.

Så börjar cykeln om igen, med en ny ceremoni för att grundlägga det nya andehuset. 
  
UPP
© Familjen Jonsson Storkamp
Contact us: k o n t a k t @ r e s b o r t . c o m

m